"Han sträckte på sig och kliade sig på låret där en mygga hade bitit honom medan han sov. En annan svirrade kring hans högra öra. Han klämde till mot örat och hoppades att han hade fått den.
Varför går myggor alltid på öronen, undrade han. När han var barn berättade hans mor en saga om det. Dum förstås, som alla fruntimmerssagor. Myggan, sa hon, hade vågat sig fram med ett frieri till örat. Örat föll omkull på golvet i gapskratt. 'Hur länge tror du du skall leva', sa örat, 'ett spinkigt skelett som du!' Myggan gick förödmjukad sin väg men varenda gång den sedan kom i närheten av örat pep och sjöng den för att tala om att den ännu var vid liv."
ur Allt går sönder av Chinua Achebe, övers. Ebbe Linde
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar