"Och så har vi hemofobi, rädslan för blod. Just precis, sa Juan de Dios Martínes. Och pecatofobi, rädslan för att begå synder. Men det finns andra, konstigare fobier också, till exempel klinofobi. Vet ni vad det är? Ingen aning, sa Juan de Dios Martínez. Rädslan för sängar. Men kan någon vara rädd för en säng, eller känna motvilja inför den? Jovisst, det finns sådana människor. Men man kan klara sig undan genom att sova på golvet eller aldrig gå in i ett sovrum."
ur 2666 av Roberto Bolaño, övers. Lena E. Heyman
2666 heter inte som den heter för att den är 2666 sidor lång även om man skulle kunna tro det när man ser den (jag har hört att "soy 2666" ska vara ett utryck för att något är futuristiskt, så långt före att andra inte ens kan fatta). Den är lite över tusen sidor lång. Men egentligen hade Roberto Bolaño velat ge ut den som fem böcker.
Jag tycker boken är rätt bra om än ojämn (och ibland lite osmaklig i de deckaraktiga delarna av boken) men själva längden gör att den ändå knappt var värd mödan.
Bäst gillar jag de metalitterära bitarna. Som första delen. Eller med den giktive sovjetiske framtidsförfattaren där boken blir ett slags litteraturvetenskapsfiktion, lit-sci-fi. Då känns det som om det ändå nånstans är värt det.
(Detta inlägg ingår i en serie där jag skriver om böckerna i min boksamling i alfabetisk ordning.)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar