torsdag 28 november 2024

Folket i Bild / Kulturfront årgång 1976

"Och dopp i grytan är en lika helig rit som nattvarden. Fast den är äldre än nattvarden i vårt land. Vi är också fler som doppar än som begår HH nattvard. Men att leva på fläsk året om är på sitt sätt lika farligt som att leva på oblater. Det oavsett vad man tror om Frö och Jesus. Festen är äldre än gudarna och lever dem förutan."
ur "Svar" [på insändare] av Jan Myrdal i FiB/K 76:2, ej omtryckt i bokform

Jan Myrdal hade tagit initiativ till tidningen Folket i Bild/Kulturfront i början av 1970-talet. Den tog sitt namn och en del av sin inspiration från de två gamla tidskrifterna Folket i Bild och Kulturfront. Det var menat att vara en radikal och folklig veckotidskrift. Fast den har aldrig kommit ut så ofta.

Jan Myrdal var i början redaktör för tidningen och hade en skriftställning i slutet av varje nummer. Av många sågs tidningen som Jan Myrdals tidning. Och det säjs att det bland dem som engagerade sej i tidskriften fanns många som försökte efterlikna honom. "Det vimlade av en massa småmyrdalar, med sådana där mustascher och glasögon och som gick upp och höll tal" säjer Leif Zetterling i "Folket i Bild/Kulturfront – en historia" av Erik Wijk (i Erik Wijks Bunta ihop och slå ihjäl dom!)

Men det var det första åren också en bred tidning som sålde bra och många svenska författare medverkade i tidningen.
Jag köpte årgång 1976 av FiB/Kulturfront häromåret. Mest för att där finns två noveller av Jan Myrdal som aldrig publicerats i bokform.
När man bläddrar i den hittar man artiklar om Franz Kafka, Helan & Halvan och Aksel Sandemose. Recensioner och presentationer av konstnärer. Men också korsord och kontaktannonser ("31-årig kille i Värmland vill brevväxla m ngn tjej. Jag gillar ex-vis folkmusik och -dans från hela världen. Sv t 'Kristen Fib-are'")
 "Vad bör göras? kan vi fråga med Lenin" står det i en artikel om igelkottar. En novelltävling om idrott utlyses i ett nummer. Arbetsplatsreportage.

Kerstin Ekman medverkar med en romanföljetong som jag bara har slutet på men som är som en ofrivillig parodi på en politisk berättelse ("– Vet du vad han tyckte att Kramfors skulle heta? sa jag.
  – Nej.
  – Första Maj"). Andra författare som medverkar är Sonja Åkesson, Lars Gustafsson (med två sonetter), Anders Ehnmark, Sven O. Bergkvist, Jan Guillou och flera andra.
Allt som allt var det en rätt hyfsad tidning.

Tidningen kommer fortfarande ut. Om än i mindre upplaga. Jag har läst den av och till. Tyckte den var bra i början på 90-talet. Men den här varit ojämn de gånger jag provat på den på senare år. Att den överlevt är ändå anmärkningsvärt. Jan Myrdal har fortfarande en text med i varje nummer. Tyvärr har kontaktannonserna försvunnit.

(Först publicerad 14 december 2015. Då som del i en adventskalender om Jan Myrdals skriftställningsvolymer (jag visste redan då att ge läsarna det de ville ha). Därav jultemat i det inledande citatet. Inlägget utgick ursprungligen från Jan Myrdals 14!.
I år fyllde jag 50 och i 50-årspresent så fick jag av min fästmö Janet de tio första årgångarna av Folket i Bild/Kulturfront (plus ett register för de fem första åren). En gåva jag blev mycket glad av. Sen dess har jag läst och bläddrat mej fram till årgång 1980. Det har varit en mycket underhållande och lärorik läsning.
Den går från att vara en rätt bred vänstertidskrift till att bli en smal sådan under dessa år. Vilket Anders Ehnmark, en av tidskriftens grundare, beklagar i senaste numret jag läste av tidskriften. Men kontaktannonserna är ännu kvar.
Nu har jag även läst hela Kerstin Ekmans Återkomsten. Som är bättre när man inte bara läser de två sista avsnitten. 
Jan Myrdal skriver tyvärr inte längre nya texter i Folket i Bild/Kulturfront.)





2 kommentarer:

Spiring sa...

De där röda banden, antar jag, med samlade årgångar. Jag har dem också, och bläddrar i nåt band ibland. Om jag minns rätt var 1982 den första årgången i större format, åtminstone är den sista inbundna jag har i större format (kan inte kontrollera just nu).

Vill minnas att jag tyckte (tycker?) att de första och de sista banden är bäst. Tidningen fick en välbehövlig uppryckning 1981 och framåt (jag har ett par årgångar i lösnummer också, med början 1983). Dock utan att vinna tillbaka så värst många läsare.

("Dock" har också sagts vara ett typiskt uttryck för små-Myrdalarna. Oklart vad det säger om mig.)

Petter Malmberg sa...

De är mycket riktigt röda banden. Den sista årgång jag har är 1981. Den är aningens mindre format än de tidigare. Det märks 1979 och nu 1980 att tidskriften har problem men det är fortfarande ett intressant tidsdokument. Ser fram emot att läsa årgång 1981.