69

KLICKA HÄR
för att läsa del 69 av As small as a world and as large as alone, tecknad av Rasmus Gran och skriven av Rasmus Gran och jag/mej vaddetnuheter.

Tematrio fel låt vann: tre nobelprisförslag

Lyran frågar i sin tematrio vilka författare vi hellre hade sett fått nobelpriset i år. Nu har jag inte något större problem med Mario Vargas Llosa - som var mitt förslag på bokstaven L i Lyrans nobelalfapet - men i alla fall. Tre nobelprisvärda:

Yasar Kemal
Mest känd för böckerna om Magre Mehmed (Låt tistlarna brinna, Och de brände tistlarna) som var mycket lästa en gång i tiden och fortfarande håller utmärkt. Kemal har fortsatt skriva vilket kanske inte märkts så mycket i Sverige då man här slutat att översätta hans böcker. Ett nobelpris hade kanske kunnat få ut några av hans senare verk och fått en och annan att ångra att de slutat ge ut honom.

Jan Myrdal
That would have been funny. Och då de i akademien säjer sej inte ta några politiska hänsyn så borde det väl inte heller föreligga några hinder. Med böcker som Rapport från en kinesisk by, Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell, Barndom och Indien väntar så är Myrdal också en internationellt erkänd författare.

Pia Tafdrup
Danmark är en rik poesination. Så en dansk poet vore ett rimligt val. Och Tafdrup har skrivit många bra diktsamlingar. "Jag önskar ett hemligt språk mellan oss/ett som kan hejda det krig vi har fört", ur "Den första bokstaven" (övers. M. Silkeberg & M. William-Olsson).

uppdatering: det där med att Yasar Kemal inte har kommit ut på svenska visade sej vara inte helt sant när jag kollade efter. Åtminstone två romaner har blivit översatta på senare år. Det var ett uppehåll i den svenska utgivningen på en tio år. Min rättmätiga ilska visade sej ändå något malplacerad. Jag borde väl ta och läsa någon av de där kemalarna som bot.

5 bra taiwanesiska filmer

Idag är det Taiwans nationaldag. Jag har inte läst särskilt mycket taiwanesisk litteratur och hoppar därför över bokdelen och låter istället Taiwan idag representeras av en lista på fem filmer. Ibland buntar man samman filmer från Folkrepubliken Kina, Hong Kong och Taiwan under paraplynamnet kinesisk film. Men det är tre rätt olika filmtraditioner.
I alla fall - fem filmer av tre regissörer:

Hålet
Udda film av Tsai Ming-liang om en man som har ett stort hål i sin lägenhet. Som gör att han kan betrakta grannarna. Jag fick intrycket av att det var en komedi. Men jag är inte säker.

Lust, caution
Ang Lee har ett lite annat filmspråk i sina taiwanesiska filmer. Flera av hans amerikanska filmer, som till exempel Hulken, hade nog tjänat på att istället gjorts såsom taiwanesiska. Tyvärr kom mottagandet av den här att kretsa lite väl mycket kring enbart en aspekt av filmen.

Mat, dryck, man, kvinna
Den här tidiga Ang Lee-filmen skiljer sej en hel del i ton från den senare Lust, caution. En av en handfull filmer som fått matlagning att verka spännande. Och en film som gör en på gott humör.

Millenium Mambo
En av de mest firade taiwanesiska regissörerna heter Hou Hsiao-hsien. Det går en serie med hans filmer nu på Cinemateket. Den här från 2001 är den enda ur hans filmografi som jag har sett. Så jag kan inte säja hur representativ den är. Hans filmer brukar säjas vara kända för sin långsamhet, men jag tror i stort sett alla taiwanesiska filmer som jag har sett har varit långsamma.

Vad är klockan i Paris
Ännu en udda film av Tsai Ming-liang. Lite muntrare än Hålet. En ung man som saknar en kvinna som flyttat till Paris för fram stadens klockor till den franska tidszonen.

(Höstvisa, 9 oktober.)

"Oktober gjorde guld av lönnens löv."*
(Rimord:klöv.)

Oktober spillde blad i höstens brunn.
(Rimord: mun.)

Oktober gjorde skogen tom och gles.
(Rimord: parentes, alt: katekes.)

Oktober gjorde stigen tung och mjuk.
(Rimord: duk?)**

Oktober tände facklor på vårt berg.
(Rimord: ärg)

Oktober gjorde mull av sommarns blad.

En skrika.
En orre.
En tjäderhöna.
En älgtjur.
Ett häftigt regn, verkligen häftigt.
Drivande moln, så att säga.
En kort solglimt.
En plötslig stormby.
En ofrivillig väntan.
Vända.

Allt som gått sönder.
Allt som aldrig tycks kunna gå sönder.

Eller: Oktober gjorde guld av lönnens löv
och aspens krona började att brinna.
När morgonsolens yxa molnen klöv
flög orren in till skogs - rädd att inte hinna.

Dröja.

Röta.

En dag då ingenting tycks ske på lek.
En dag så tunn och vackert lungsotsblek.

* Ur en sång av Charles E. Ives.
** Under inga som helst omständigheter: sjuk!

Bengt Emil Johnson
ursprungligen i Bland orrar och kor (1989), också i Johnson-urvalet Vittringar.

100 %

Bild av Paul Pope

Ett seriealbum som jag läser just nu är 100% av Paul Pope. Den är bra hittills.
Jag har den häftade utgåvan. Omslaget till det är inte alls lika snyggt som det till det inbundna albumet. Som då pryds av bilden ovan (plus text).

(Om du klickar på bilden blir den cyberpunkigt stor)

Mario Vargas Llosa, baby

Mario Vargas Llosa är en av mina favoritförfattare. Från novellsamlingen Valpar (en tunn samling som kan fungera bra som introduktion) till den komiska och oanständiga Pantaléon och soldatbordellen. Han har skrivit böcker av flera olika slag.

Men bäst och en av de bästa romanerna någonsin är Kriget vid världens ände från 1981 om ett folkligt religiöst uppror i Brasilien på 1800-talet. Boken är tjock. Och en sån där bred episk berättelse folk brukar påstå att de vill läsa.
Men samtidigt så mycket mer. Min bror beskriver romanen som en "makalös skröna om ett kristet uppror i sydamerika på 1800talet.
Innehåller våldtäkter, galna frenologer och allmän misär
Bäst".

Till saken hör också att romanen måste ha tagit ett tag att skriva och att Llosa nog hade en annan syn på folkliga resningar när han avslutade den än när han påbörjade den. Detta finns i romanens undertext och ger en extra spänning åt berättelsen.

Llosa kom så vitt jag vet aldrig att skriva någon bok som riktigt kom i närheten av Kriget vid världens ände igen. Även om en del tycker annorlunda. Den sanna berättelsen om kamrat Mayta som kom ut efter den är en rolig och spännande roman. Men sen började Llosa syssla med politik och sånt.
Den sista av hans böcker jag läst är (tror jag, jag har läst en grön bok som möjligen är senare men av den minns jag bara att den var grön) Till styvmoderns lov. En pornografisk rätt rolig bagatell. Men på senare år har en del nyare böcker fått gott mottagande. Och en av dem har blivit en dålig film.

Men Kriget vid världens ände är en väldigt bra bok. Läs den.

Nobelpriset...

i medicin gick i år till Robert Edwards. Ett val som är ovanligt såtillvida att det han fick priset för, mänsklig befruktning utanför livmodern eller in vitro-fertilisering, var något som gjordes första gången för mer än trettio år sedan. Medicinpriset brukar gå till rätt så nya upptäckter och genombrott.

När det gällde Edwards så ville man emellertid vänta tills det att de första provrörsbarnen växt upp och inte fått några oväntade bieffekter.

Vilket får mej att tänka på Fredric Browns novell "Jaycee" från 1958. Det är en kort novell. Tar upp två sidor i The Best of Fredric Brown. Den tillhör hans så kallade short-short stories. Vinjetter på 3-400 ord. Brown brukar anses vara något av en mästare på formen. De flesta av hans kortnoveller är science fiction men han har också gjort flera deckar- och skräckhistorier i formatet. I min engelskabok på högstadiet dök ett par av dessa short-shorts av Brown upp. Bland annat "Abominable" först publicerad året efter "Jaycee". Fast "Abominable" trycktes i en herrtidning kallad Dude, en av flera Playboy-kopior.

"Jaycee" är s/f. Och trycktes i en s/f-mDen korta novellen handlar om parthenogenesis, eller så kallad jungfrufödsel (förvisso någonting helt annat än in vitro-fertilisering, men vi håller oss åtminstone inom reproduktionsmedicinen).
50 miljoner barn är så kallade parther. Den första parthen föddes en tio år innan de andra. Nu när han blivit vuxen visar han sej ha hobbies som att åka vattenskidor utan skidor ("Told me that with faith he wouldn't need them") och när martiniarna tar slut på ett cocktailparty så förvandlar han vatten till gin.

I början av novellen hörs en läkare muttra "fifty million Jaycees". "Once before in history there'd been a virgin birth. Now fifty million virgin-born boys were growing up." Om tio års tid så kommer världen i novellen att ha femtio miljoner unga män med samma förmågor som Jesus Kristus. När läkaren i novellen inser detta så utstöter han ett förtvivlat nej.

Den första jaycee i novellen föds 1980. Det första provrörsbarnet föddes 1978. Hittills har hon så vitt jag vet inte utvecklat några övernaturliga förmågor.

"Jaycee" är rätt typisk för Brown. Kort och humoristisk. Men kan knappast säjas tillhöra hans allra bästa.

Liten som en planet

KLICKA HÄR
för att läsa den sextioåttonde delen av As small as a world and as large as alone av Rasmus Gran och mej.

every day is just the same

"Work" med Broder Daniel
Jag minns hur fåniga man tyckte Broder Daniel var de första gångerna man såg de på TV med deras fritidsgårdsglamstil.
Men "Work" var svårare att avfärda.

They Call It Low Content Mode Week

Ja på utrikiska då.

Det kommer inte att finnas så mycket nytt att läsa här den här veckan. I got stuff to do (också utrikiska).
Nåt inlägg om dagen blir det säkert ändå. Jag tror det är en nationaldag i veckan. Och jag hade tänkt skriva något om Arthur Penn som dog förra veckan. Samt om Gilbert Hernandez-delen av Love and rockets - new stories 3.

Kort om den om jag inte hinner: Han har två serier i numret som hänger samman. Den längre är en s/f-historia och rätt så bra. Den kortare är en "Sad Girl"-serie som den i förra numret. Den är inte lika bra. Om Jaime Hernandez' insats skrev jag att den skulle kunna fungera som en introduktion till Jaime Hernandez. Gilbert Hernandez' serie är emellertid inte alls att rekommendera som den första av hans serier att läsa.

Citerat från veckans läsning

"Efter två månader[...]avbröts byggandet av biblioteket på order av de lokala myndigheterna och, samtidigt antar jag, hoppas jag, även allt bokskrivande - för vad skulle man nu med nypublicerade böcker till, var skulle man ställa dem, sortera dem, katalogisera dem, etikettera dem och ge fan i dem, var lagra dem, var kasta dem? Det är klart, såvida det inte var författarna som plötsligt och samfällt inställt verksamheten - vad ska man skriva böcker för? - och därigenom orsakade att bygget avstannade."
ur I taket av Éric Chevillard, övers. Anna Säflund-Orstadius

"It is still a little odd to look at whom some major authors felt to be their greatest influences."
Samuel R. Delany, ur "Critical Methods/Speculative Fiction" i The Jewel-Hinged Jaw

10 bra tyska filmer

Ännu en nationaldag, ännu en lista: Blecktrumman Volker Schlöndorffs (jo, han heter så) lyckade filmatisering av Günther Grass-romanen om pojken som väljer att stanna i växten. Dr. Mabuses testamente Den tyska filmklassikern über alles. De andras liv Jag kan inte påminna mej att ha sett en enda östtysk film. Det fanns mycket intressant i den östtyska litteraturen men dess filmproduktion har ett sämre rykte. Men efter återföreningen har ämnet Östtyskland varit vanligt inom tysk film. Som den här från 2006 av Florian Henckel von Donnersmark (ett roligt namn är inte ett måste för att lyckas inom den tyska filmen - men inte verkar det skada inte). Dvärgar har också varit små Werner von Herzogs film om en framtida värld enbart befolkad av dvärgar. Emmas lycka Bara för att en film är tysk så behöver den inte vara grå och dyster. Det här är en romantisk komedi. Om en man som får reda på att han ska dö i cancer förvisso, men ändå. Filmen har en offbeat rytm och en sympatisk hjältinnan. Den gör en på gott humör. Heimat 2 Världens längsta spelfilm enligt regissören Edgar Reitz. Varför han anser att det är en långfilm och inte en TV-serie är lite oklart. Även om de 13 långfilmslånga avsnitten i en del länder visades på biograf. Här hemma gick den på TV. Om ett gäng unga konstnärer och musiker mellan åren 1960 och 1970.Himmel över Berlin "I'm not gonna tell about a girl." Ett av flera samarbeten mellan författaren Peter Handke och Wim Wenders. Om en ängel med hästsvans som går omkring i Berlin och lyssnar på människors tankar. Men dödligheten lockar. Peter Falk (Columbo) spelar sej själv i rollen som en före detta ängel. Katzelmacher Inte för att det är något fel på Fassbinders sena melodramer. Men det är något visst med hans early funny stuff. Som den här hans andra långfilm. Nosferatu F. W. Murnaus film från början av 20-talet. Bygger på Bram Stokers roman Dracula men har en egen ton mer lik en folksaga. Två tyska systrar Margarethe von Trottas film om två prästdöttrar där den ena blir terrorist. Terrorism är ett vanligt ämne i tysk film i allmänhet och Trottas filmer i synnerhet. Det här är en av de bästa på temat.