fredag 23 september 2011

P. O. Enquists tio bästa böcker


Idag fyller den svenske författaren Per Olov Enquist 77 år. 77-årsdagen firas enligt gammal tradition med en lista. Som är kronologiskt ordnad:

Hess

Legionärerna
Flera av 60-talets så kallade dokumentärromaner är idag en rätt tungrodd läsning. Men Enquists bok om baltutlämningen är fortfarande en underhållande läsning.

Sekonden
Kom 1971 (72 års utgåva är något omarbetad). Skildrar en svensk släggkastare som åker fast när han manipulerar en slägga. Han manipulerar dessutom hela det svenska landslagets släggor utan deras vetskap. Som en slags akt av solidaritet. Genom hans liv skildras det svenska samhället från Västerviks hungerkravaller och framåt.

Berättelser från de inställda upprorens tid

En rätt kort novellsamling. Enquist hade bott på stipendium i Västtyskland (samma stipendium gick sen till Lars Gustafsson och Jan Myrdal) och det är en hel del tyskt i novellerna. Delar av novellen "Ur nyckelpigornas liv", som skildrar kvinnofrågan, har kanske inte hållit så bra för tidens tand. Men annars är det en bra samling berättelser.

Musikanternas uttåg
På sjuttiotalet sökte många svenska författare sej så att säja tillbaka till den realistiska epiken. Men ofta på lite nya sätt. Musikanternas uttåg är en av de intressantare böckerna av detr här slaget och en underhållande och stor läsupplevelse.

Mannen på trottoaren
Pjäs som skrevs tillsammans med Anders Ehnmark (den får vara med trots att det är ett samarbete, men Bröderna Casey av Peter Husberg, som annars skulle ha platsat på listan, diskvalificerades då Enquist bara utgör en tredjedel av pseudonymen Pastor Husberg). Om vänstern och terrorismen. Den handlar om samtiden men utspelar sej i Tsarryssland. Finns förutom i egen volym också i Ehnmark/Enquist-volymen Protagoras sats. På spaning efter det politiska förnuftet

Nedstörtad ängel
När jag var liten brukade jag ofta läsa böcker om mystiska fenomen - om spontana förbränningar och kristalldödskallar och yeti och sånt. I dessa böcker fanns en fascinerande historia om en man som hade ett kvinnohuvud ovan sitt eget. Uppenbarligen tyckte också Enquist att den historien var intressant eftersom han byggde en roman på den (men den är betydligt friare än hans senare biografiska berättelser). Det säjs att Enquist ogillar den här, men det är inget man kan bry sej om.

I lodjurets timma
Den första Enquist-pjäs jag såg. På TV då. Finns, tillsammans med tre andra också bra pjäser, i pocketvolymen Dramatik.

Kapten Nemos bibliotek

En barndomsberättelse. Som i många svenska romaner från den här tiden (1991) kan man märka en påverkan från Myrdals Barndom-svit.

Lewis resa
Enquist har framförallt i sina senare romaner (men också, lite mer lyckat, i sin dramatik) hyst en sällan besvarad kärlek till den biografiska genren. Men den här boken om Lewi Petri innehåller en del bra scener och anknyter till tidigare delar av författarskapet som Sekonden.

3 kommentarer:

Arina sa...

Den enda jag läst är I Lodjurets timma som jag blev tvungen att läsa efter att först både ha sett den på tv och sedan hört som radiopjäs. Jag var helt fascinerad.

Tyvärr har jag aldrig vågat mig på att läsa något mer, är väl rädd för att bli besviken.

Petter sa...

Jag har ibland känt samma slags tvekan att fortsätta läsa fler böcker av en författare efter att ha läst en bok jag tyckt om av honom/henne.

De böcker av Enquist som påminner mest om "I lodjurets timma" är "Nedstörtad ängel" och "I kapten Nemos bibliotek" (som annars inte är särskilt lika varandra). Bland pjäserna står den ut något - men "Från regnormarnas liv", en pjäs om H. C. Andersen, har lite samma känsla om inte samma innehåll.

Annars kan kanske en helt annorlunde Enqvist vara en idé. Som "Musikanternas uttåg" som är väldigt bra.

Arina sa...

Det är väl värt att testa. Tack för tips.