När Tove Jansson skriver "vår TV" i brevet från 1969 i vår förra lucka så menar hon TV-serien Mumintrollet. Det var inte den allra första muministiska TV-serien. Det finns en äldre västtysk dockserie. Men det var den första svenska.
Den skrevs av Tove Jansson tillsammans med hennes bror Lars Jansson (som tidigare hade övertagit dagsstrippserien med Mumin). Och regisserades av Vivica Bandler.
Vivica Bandler och Tove Jansson hade tidigare samarbetat med två pjäser med muminfigurerna. Den andra av dessa pjäser lånade flera drag åt TV-serien. Troll i kulisserna hette den pjäsen (den var löst baserad på Farlig midsommar).
En sak som TV-serien hade lånat från pjäsen är att Mumintrollet och de andra i familjen tar av sej huvudena, eller näsorna som det heter i serien. Redan i andra avsnittet åker huvudena av.
Att muminfigurerna tar av sej huvudena är väl mest av samma anledning som att Spindelmannen brukar ta av sej masken i Spindelmannen-filmerna – det är svårt att skådespela med ansiktet dolt. Men det är lite makabert när det händer.
Det har kommit flera tv-serier och filmer med muminfigurerna efter den här. De flesta av dem löser det här problemet med maskerna genom att vara animerade. Fast julkalendern från 1973 (som vi ska återkomma till) hade en egen lösning.
Med näsor eller inte så är Mumintrollet en charmig tv-serie. Gösta Ekman spelar kung, den har en lätt civilisationskritisk anarkistisk handling (Misan är lite problematisk). Höjdpunkten är sångerna, skrivna av Erna Tauro. En skiva med dessa finns på spotify.
Och hela TV-serien går att se på Öppet arkiv.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar