En av de finaste texterna i Kommentarer (se lucka nummer 5 i vår Lars Gustafsson-kalender) är ett tal han höll för eleverna i Rudbeckianska Gymnasiet i Västerås 1971 (återtryckt i Expressen). Talet nämns också i Jan Myrdals och Lars Gustafssons brevväxling Den onödiga samtiden.
Det här tycker jag är den finaste biten ur talet:
"Några av er är mer begåvade än andra, några är skolljus och några har svårt för sig. Det är en stor risk att ni som är skolljus sätter i gång att förakta dem som
inte har det lika lätt för sig. Det skall ni låta bli. Människor utvecklas med mycket olika hastighet, de mognar olika snabbt. Inbilla er inte att ni vet mer om era kamraters verkliga resurser än ni faktiskt vet. Håll kontakt med varandra, tillåt ingen att bli alltför ensam, ensamhet är svårt, och kom ihåg att det som gör en människa ensam ofta är just de egenskaper som gör en människa intressant. Var inte rädda för varandra eller för de vuxna och kom ihåg att man kan komma oerhört mycket längre i kontakt med en människa än vad man
tror bara man talar uppriktigt, förbehållslöst och utan rädsla. Var inte rädda för att röra vid andra människors inre: andra människors inre är till för att röra vid."
Lars Gustafsson avslutar talet med att citera en dikt av Göran Sonnevi "en av min generations bästa poeter". Dikten slutar med raden "Vi är inte skit".
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar