onsdag 24 november 2010

Om science fiction som är för fin för att kalla sej för science fiction


Margaret Atwoods senaste roman ska vara en slags fortsättning på (den rätt svaga) Oryx och Crake. Trots att den liksom den tidigare romanen utspelar sej i framtiden så hävdar Atwood och hennes förlag att den inte är science fiction. Ursula K. LeGuin ägnar en bit av början av sin recension i The Guardian av boken till att förklara varför detta är korkat av Atwood.

Men det är inte ovanligt att förlag och författare ogillar genrebeteckningar. Lars Jakobson har sagt att hans förlag inte ville att I den röda damens slott skulle kallas för sf i marknadsföringen. Trots att Jakobson själv ville det och att den till en del utspelar sej på planeten Mars.

Atwood har kallat sin nya roman Year of the Flood för "speculative fiction" och menat att en sådan skiljer sej från science fiction i det att den beskriver saker som faktiskt skulle kunna hända.

Nu har termen spekulative fiktion en gång i tiden använts för en viss sorts litterär sf som var föga intresserad av huruvida de framtider de beskrev skulle kunna hända eller inte. Science fictions nya våg kring New Worlds.

En författare som brukar sammankopplas med termen är Samuel R. Delany. Han anser att speculative fiction är en term som beskriver en redan svunnen epok inom genren.

Delany har ofta uppehållit sej kring den motsatsställning som många ser mellan sf och riktig litteratur.
I en intervju berättar Delany att han en gång i början på 80-talet började prata med en ung kvinna som sorterade in exemplar av Don DeLillos Ratner's Star.
"'Vet du, du borde ställa ett par exemplar av den i science fiction.'
Hon tittade förvånat upp, rynkade pannan, log sen och sa: 'O nej, det är faktiskt en riktigt bra bok.'
Jag skrattade. 'Det är en till tre fjärdedelar bra roman. Men på slutet så tröttnar han och tar sin tillflykt i en Beckettesk fabel. Det fungerar inte.'
'Nåja, du kan inte få det till science fiction enbart på grund av slutet!'
Jag skrattade igen. 'Slutet gör den till litteratur. Men resten av boken är en mycket trovärdig redogörelse för en ung matematikers arbete åt staten med att försöka tyda meddelanden från en avlägsen stjärna. Den skulle kunna ställas uppe bland SF-böckerna.'
Hennes panna hade nu stannat i ett rynkat läge. 'Nej' upprepade hon. 'Det är verkligen en bra bok. Jag har läst den. Den är rätt underbar.'
'Jag har också läst den' sa jag. 'Jag tyckte riktigt bra om den. Men det är därför jag menar att den är science fiction...'
Den unga kvinnan brast ut, inte direkt riktat till mej utan ut till hela lokalen: 'Det är ju rent vansinne...!' Hon vände sig tvärt ifrån mig och började åter att ställa in böcker.
Men då jag, efter ett par sekunder, såg åt hennes håll igen så mumlade hon fortfarande ont för sej själv - och hon hade tårar i ögonen!" (Intervjun ursprungligen från Para*Doxa 3/95 men det här utdraget finns i Kenneth R. James förord till Delany-brevsamlingen 1984. Min översättning).

(Först publicerad den 16:e september 2009.
Det här inlägget känns aktuellt nu när det talas om en dystopivåg utan att någon verkar låtsas om att termen science fiction finns.
Jag har ändrat i min översättnin av Delany-utdraget från beckettsk till beckettesk, även om det blir lite otympligt. Anledningen till ändringen förklaras i inlägget Kafkaesk där du också kan lära dej det nyttiga ordet kafkamaista. Det passar till många tillfällen.)

8 kommentarer:

Metta Karlsson sa...

Intressant!

Ingrid sa...

Jag har också läst ditt inlägg med stort intresse. Detta visar väl bara hur svårt det är att indela i kategorier och också att det verkar råda någon sorts negativ uppfattning om just science fiction. Att den inte skulle vara lika "fin" som vanlig litteratur? Jag har hört talas om Atwoods protester mot att "The Year of the Flood" skulle klassificeras som science fiction/eller ej- hårklyverier, tycker jag.

Petter sa...

Böcker...: Tack.

Ingrid: Ursula K. LeGuin skrev på ett annat ställe om Atwood "Her marketing department evidently lives in terror that she'll lose the Nobel Prize if her science fiction is recognized as such".
Men Atwood har av och till kallat "Oryx and Crake" för science fiction.
Det gäller väl den mesta populärlitteratur att den anses mindre fin. Men det ger en begränsad syn på böcker som Atwoods (eller Harry Martinsons "Aniara") om man inte ser att de påverkats av sf-genren.

Kettil sa...

Hur ska man definiera sf? Är det inte väldigt lätt att det blir precis allt som inte är fantasy men handlar om någon slags obestämd framtid? Intelligenta maskiner och andra planeter tycker jag skall ingå i bra sf.

Jag gillar också att man har en viss distans till sin egen förmåga att se in i framtiden. Lars Jakobsson och Harry Martinsson är påfrestande för att de är så profetiskt allvarliga. De talar om "viktiga saker" som vi andra inte ser. Och det är just prettoSFs fälla nummer ett.

kettil sa...

Nu tänker jag på Jakobssons "vännerna", "röda damens slott" kommer jag inte ihåg.

Petter sa...

Att definiera sf är lite knepigt. Jerry Mätää ägnar ett 20-sidigt kapitel i sin avhandling "Raketsommar" åt olika definitioner av science fiction genom tiderna.
Intelligenta maskiner och andra planetyer finns i mycket sf men det finns mycket bra sf utan sådant.

Ett sätt att definiera genren är att se på dess distribution och marknadsföring. Sf-böcker kommer ut på egna förlag och så vidare.
Då skulle ju Atwoods "dystopier" inte bli sf.
Men om det är fullt rimligt att säja att "Aniara" inte är sf. Då den inte bara inte gavs ut på sf-förlag utan knappast hade kunnat getts ut på såns förlag (dock hade Harry Martinson läst sf som Robert Heileins rymdskeppnoveller - en påverkan Martinsonforskare brukar ignorera) så är Atwoods "Oryx and Crake" så pass lik gängse science fiction att det ändå är rimligt att också kalla den för det.

"Vännerna" har jag bara läst första sidorna av. "I den röda damens slott" tyckte jag mycket om. Men den skulle säkert kunna kallas för pretto. Fast nog inte på det sätt som du menar här.
"Aniara" kan ibland bli oavsiktligt komisk. Den varnande sf-litteraturen tillhör sällan mina favoriter.

Lyrans Noblesser sa...

Jag kanske läser en del SF fast jag inte visste det. Måste försöka läsa på lite för att få klart sambanden mellan SF, fantasy, fantastik, dystopier etc.

Petter Malmberg sa...

Gränserna mella de där är inte alltid så klara.
Förr fanns det en slags uppdelning där en del författare som skrev böcker med en handling som innehållsmässigt sett (framtid, tidsresor, bisarra vetenskapliga upptäckter) var sf skrevs om på kultursidor medan de uttalade sf-författarna inte skrevs om där.
Publiken mer än något annat var bestämmande för uppdelningen.

Men på den tiden kunde det också säjas ha funnits en viss skillnad mellan det de två grupperna skrev.
Denna har dock minskat och som exempel det mesta som kallas för dystopi idag är helt enkelt science fiction med ett annat
namn.
Medan det tidigare kunde säjas finnas en egen dystopi-tradition - Orwell, Huxley - lite utanför sf-genren.