Tälje tokar i Sven Delblancs Hedebysvit

"Efter sju sorger och åtta bedrövelser var han så tillbaka i Tälje igen hos sin kära hustru. Nu tog han fram gåvan han hade med sig åt henne.

  Hustrun, som aldrig förut sett en spegel, vart alldeles förskräckt när hon tittade i den. Gråtande sprang hon över till grannen och klagade:

  – Min man har fört en främmande kvinna in i huset!

  Grannen, som redan satt och ruvade på sitt elefantägg, tog spegeln av henne och tittade i den.

  – Det är en gammal och skäggig käring, sade han och räckte henne spegeln tillbaka."

ur Den gamla fabeln om Tälje tokar av Torsten Kassius

"Och Tälje tokar byggde sin stad på nytt, och såg sig om i den nya, goda tiden, då de berövades sin talan på riksdagen, förblödde i två meningslösa krig och slaktades i rikets sista stora folkuppror, och den nya, goda tiden kallades för den skull frihetstiden och vann stor ära i vår historia."

ur Stadsporten av Sven Delblanc

Den gamla fabeln om Tälje tokar skrevs av Torsten Kassius och kom första gången ut i två volymer 1948 och 1950. Den bygger på de gamla toksagorna om folket i Tälje. Jag minns att det fanns en barnbok när jag var liten som återberättade ett par av dessa. De gick i stort sett alla ut på att Täljeborna gjorde korkade saker.

Torsten Kassius lånar också från liknande österländska berättelser. Och bygger upp en intrig av de många skämthistorierna. Från början är männen i Tälje här kända för sin visdom. Första volymen är berättelsen om hur de kommer på bättre och tokigare tankar. 

Torsten Kassius lyckas blanda episoderna så det aldrig känns enformigt (sen skulle jag kanske ändå inte rekommendera att läsa den i ett svep).

Romanen gjorde inte mycket väsen av sej när den kom. Även om Gunnar Ekelöf hyllade den. Gunnar Ekelöfs recension nämns i Sven Delblancs förord till den andra utgåvan (i en volym) utgiven 1973 på Författarförlaget. Om det gick så mycket bättre för boken den gången vet jag inte. Men själv läser jag ofta i Den gamla fabeln om Tälje tokar. Och för den som söker upp boken väntar en stor läsupplevelse.

I förordet skriver Sven Delblanc att Torsten Kassius bok kommer ur "en burlesk, blodfull och i grunden folklig tradition". Han hyllar också hur tider och orter blandas.

Den gamla fabeln om Tälje tokar har också påverkat Delblancs svit om Hedebyborna: romanerna Åminne, Stenfågel, Vinteride och Stadsporten som kom ut från 1970 till 1976. Delblanc skrev alltså sitt förord medan han höll på med denna romansvit. Sviten blev också till en populär tv-serie vid namn Hedebyborna.

Två av de historier som gruppen som kallas för Avskummet i Sven Delblancs Åminne berättar för varandra nämner Tälje tokar. Den ena mest i förbifarten. Men i den andra säjer Berättaren att han måste "frisera Svenssons ludna idiom"..."för att hedra den vise och sorgsne mästare som bäst av alla berättat uppbyggliga historier om Tälje Tokar." Denne mästare är alltså Torsten Kassius.

Svenssons berättelse är inte från Torsten Kassius utan bygger på "Broder Alberto" i Boccaccios Decamerone. En munk lurar i en dam att ängeln Gabriel kommit till honom i en dröm och blivit förälskad i frun i fråga. Munken ställer osjälviskt upp med att låta Gabriel besitta hans kropp. Och frun får om natten besök av en ängel.

Hos Sven Delblanc är det i stället en prost och denne lurar i kvinnan att han är den Helige Ande snarare än ängeln Gabriel. Till skillnad från hos Boccaccio med dess uppbyggliga slut där munken får vad han förtjänar slutar det lyckligt för alla parter.

Det fabulerande draget i Åminne minskar lite i följande fortfarande läsvärda tre volymer. Men Stadsporten, den sista delen börjar med en satirisk historieskrivning över staden Tälje. Här lånat från den nordiska mytologin.

Också Hedebysviten är en stor läsupplevelse. 

(Detta inlägg inleder vår juileumsvecka här på Butter tar ordet. Det är egentligen två inlägg sammanslagna till ett där jag också lagt till citatet från Stadsporten. Inläggen publicerades först den 23 februari 2009 och den 25 april 2011.

I veckan kommer Hedebysviten ut i nyutgåva i två samlingsvolymer.

På senare år har Sven Delblanc ofta nämnts som ett exempel på en bortglömd författare. Men han är visst inte mer bortglömd än att han får nyutgåvor. Torsten Kassius får nog säjas vara mer bortglömd. Om det nu är en tävling man vill delta i.

Så i brist på nyutgåvor får du söka dej till bibliotek och antikvariat och bokbörsar för att kunna läsa berättelsen som börjar: "Där Tokstan nu ligger, låg för länge sedan – det var på den tiden då lejonen ännu lekte i vårt land – en stad som hette Tälje.")