Tolv stolar

På länken till inlägget om brasilianska böcker som du inte klickade på på förra inlägget så skrev jag: "I en av Ilf & Petrovs romaner så har huvudpersonen för vana att ibland se ut över världen och suckande förklara: Ja. inte är det Rio de Janeiro. För att fira att det idag är Brasiliens nationaldag så kommer jag senare idag att gå ut på min balkong se ut på den malmöeska hösten och sucka och säja: Inte är detta Rio de Janeiro."

Han som ser på Moskva och suckar "Nej, detta är inte Rio de Janeiro" heter Ostap Bender och är med i romanen Tolv stolar. När jag nu tar fram och bläddrar i boken (som inte är den på bilden - jag har den i en svensk pocketutgåva från 70-talet utgiven på Oktoberförlaget, det är den tredje svenska utgåvan) så hittar jag dock intestället. Det kanske istället finns i uppföljaren Guldkalven och jag påminner mej själv att jag måste läsa den.

För Tolv stolar skulle jag utan tvekan ha med på en lista med de tio roligaste romanerna, någonstans mellan Svejk och Dumskallarnas sammansvärjning.

Ilf och Petrov (ibland Petroff) var satiriska författare i Sovjet under Stalintiden. Vilket säkert var problematiskt på flera sätt. Det finns en anteckning av Ilf om Bim-Bom, de stalinistiska clownerna. Andra anteckningar om Bim-Bom antyder att det är ett lätt förvridet porträtt av de två populära sovjetiska humoristerna.

Och satiren riktar sej oftare mot den befolkning som har svårt att leva upp till de socialistiska idealen än mot regimen självt. Men en novell som "En genomskinlig personlighet" måste man inte läsa så där väldigt noga mellan raderna på för att se en kritik mot det sovjetiska övervakarsamhället.

För populära var de och är fortfarande. Och till skillnad från så många av deras socialrealistiska författarkollegor så läses de fortfarande i Rysslan och Tolv stolar kommer ständigt i nya utgåvor och har filmatiserats flera gånger - bland annat i en svensk version.

5 bra brasilianska filmer

Idag är Brasiliens nationaldag. De firar att de blev fria från Portugal, vi firar det med en filmlista. Det är en rätt Hector Babenco-dominerad lista.

Carandiru
Den första Babenco här är den nyaste av de tre. En fängelsefilm. Den har flera likheter med den tidigare Pixote längre ner på listan. Men saknar den filmens känsla av att det trots allt finns hopp. Men det är en stark, om än dyster skildring.

Central do Brazil
På något sätt påminner den här om en spansk film. En kvinna som försörjer sej på att skriva brev åt analfabeter hittar en dag en övergiven pojke. Lite lång. En av de mest framgångsrika brasilianska filmerna på senare år.

Guds stad
En brasiliansk Scarface om en fattig och farlig stadsdel. Utnyttjar väl de grepp den lånat från den (US)amerikanska filmen.

Pixote
Filmhistoriens bästa film. En Babenco från 1981 om en tioårig småkriminell pojke och hans vänner i staden Sao Paulo.

Spindelkvinnans kyss
Och vi avslutar med en Babenco. Där en homosexuell fånge berättar historier för sin cellkamrat. Dessa berättelser blir filmer i filmen. Jag har inte sett den här sen jag var liten - men då var jag väldigt fascinerad av den.

Tidigare Brasilienfirande: 5 bra brasilianska romaner

Persisk balsam av Eric Hermelin

Om Persiska antolgin var en Best of Eric Hermelin så är Persisk balsam More best of Eric Hermelin. Bägge urvalen är gjorda av Carl-Göran Ekerwald.
Persisk balsam kom ut 2007, lite mer än trettio år efter sin föregångare. Den innehåller liksom den tolkningar av äldre persisk, framförallt sufisk, poesi.
Hermelin gav själv ut en stor mängd häften med översättningar av persiska poeter. Han stavade egensinnigt och Ekerwlds urval har behållit den stavningen liksom plötsliga utbrott i stora bokstäver och hänvisningar till Karl XIIes Bibel.

Att det mitt i texten stpår siffror som refererar till Bibelns böcker är lite irriterande. Det hade också de latinska avsnitten kunnat vara om de inte översatts i noterna. Hermelin tolkade de delar av dikterna som han tyckte var för oanständiga till latin. Dessa kan också vara underbart oanständiga - särskilt de religiösa bitarna.

Hermelins stämma hörs bakom dikterna och stavningen och det bibliska kan få poeterna i boken att först likna varandra lite väl mycket. Men det finns en skillnad i ton mellan Hermelins 'Attãr och Hermelins 'Umr Khaiyãm och Hermelins Rumi.

Dessa tre finns i bägge samlingarna. Men Persisk balsam bjuder också på en del perser som inte fanns i det förre urvalet.
Många av dikterna är snarare berättelser och allegorier. Som "Två rävar" av 'Attãr och "Dekretet" av Rumi.
För att ge ett exempel på Hermelins språk och stavning så är det här ett utdrag ur den senare (efter en passage på latin): "Den qvinnan, öfvermägtigt blef den qvinnans skratt./Det räckte länge. Ville inte släckas./Hon sig bemödade att höra upp dermed. Men hennes läppar vägrade att sig tillsamman sluta./Hon våldsamt skrattade som ätare af hampa./Och hennes skratt besegrade all hänsyn till hvad henne gagna kunde eller skada."

Persiska antologin skulle jag rekommendera innan Persisk balsam. Men om man när man läst den förra vill ha fler greatest hits av Hermelin så är den senare ett givet val.

En trio klassiska klassiker

Lyran vill i veckans tematrio höra om ens favvoklassiker. Vad som är en klassiker kan diskuteras. Men de nedan borde passa in på termen. De är gamla, åtminstone.

Färden till västern
En så kallad muntlig roman. Som folk (kineser) lyssnade till snarare än läste. Den senaste svenska översättningen är av en nedskriven på slutet av 1500-talet. Den har getts ut i fem delar (jag har bara läsr de tre första och slutet på femman - men det planerar jag att ändra på.) En tidigare kortare svensk utgåva heter Apkungen. Den första delen av boken kretsar kring Kung Markatta och hur hans aptit på persikor får honom att komma i konflikt med gudarna.
En tecknad kinesisk filmversion av denna historia visades på svensk TV och var min favoritfilm när jag var liten. Men alla fem volymerna bjuder på slagsmål (på vers) och ondskefulla demoner.
Demonerna är ute efter pilgrimen Tripitaka som ska vandra till Indien för att där hämta heliga skrifter. Tripitaka är själv helig. Under tio liv har han inte spillt en enda droppe säd. Detta gör att demoner vill äta upp och/eller förföra honom och därmed få superkrafter. Därför tar han till hjälp flera slagskämpar. Bland annat Kung Markatta och en man med ett grishuvud.

Persiska antologin av Eric Hermelin
Kanske lite fusk då detta är en samling med gamla persiska poeter. Men Hermelins egensinniga och vackra tolkningar är i sej klassiska. Denna volym med urval av översättningarna av gavs ut på Bo Cavefors Bokförlag. För ett par år sen kom den i nyutgåva i pocket.
Innehåller tolkningar av Rumi ("Åt ångest dig gläd åt ångest och förnedring"), Kalilah ("Hvi nämna VÄNNER? Äfven mine OVÄNNER och FIENDER förena sig med mig, uti min gråt") med flera.

Jakob Fatalisten och hans husbonde - landsvägsliv, kärlekshandel och kroganekdoter från mitten och senare hälften av 1700-talet i Frankrike av Denis Diderot

You've been lying when you oughta be truthing - Nick Cave och de andra pågarna i huset bredvid tolkar Nancy Sinatra

På nåt sätt har videon ovan legat ute på youtube ett helt år utan att någon talat om det för mej. Det är bandet Boys Next Doors första singel från 1978 - med en video som aldrig kom att användas.
Boys Next Door var ett australiensiskt new wave-band som sen skulle byta namn till Birthday Party. Sångaren Nick Cave bildade senare Nick Cave & The Bad Seeds med bland andra Mick Harvey som också hade varit med i Boys Next Door/Birthday Party.
Det säjs att det var skivbolaget som ville att bandetskulle spela in "These boots are made for walking", Nancy Sinatra-sången som skrivits av Lee Hazlewood, då de hoppades att den skulle bli en hit.

Bandet hade gjort sången live tidigare. Men covern var inte särskilt representativ för deras sound. B-sidan "Boy Hero" låter lite mer typisk för det tidiga Boys Next Door - fast bra är den ju inte direkt. Och det är inte deras version av "These boots.." heller.
Deras första LP Door Door är emellertid fullt möjlig att lyssna på. Det är bara första sidan av det albumet som har samma banduppsättning som på spåret ovan. På andra sidan har Rowland S. Howard gått med i bandet och ljudbilden är rätt annorlunda.

Flera andra alernativa artister har tolkat Nancy Sinatras stövelhit. Som The Residens samt Barry Adamson & Anita Lane. De senare var bägge med i Nick Cave & The Bad Seeds. Både Residents och deras version är betydligt bättre än Boys Next Doors försök.

Veckans tidskrift - Slayage: The Online International Journal of Buffy Studies

När jag läste filmvetenskap (det bör ha varit 1993) så var en av de intressantaste kursböckerna Television Culture av John Fiske. Enda problemet med den är att han nästan enbart tar upp TV-serier som jag aldrig sett.
Televisionsstudierna har fortsatt att utveckla sej sen Fiskes bok. Och det går nu att hitta akademiska texter också om TV som man känner till.
Som de i nättidskriften Slayage - The Online Inmternational Journal of Buffy Studies. Vars första nummer kom ut i januari 2001. Det har blivit 32 nummer.
Slayage hittar man här, med ett arkiv med numren i HTML-text här (numera publiceras journalen i PDF-formatet).

Fiske var postgramscian. Vilket innebar att han gjorde upp med den ideologikritiska synen på populärkultur där denna sågs som ett vapen i borgerlighetens kamp för herraväldet över tänkandet. Istället menade han att publiken förmådde utnyttja det de såg och att de själva var med och skapade betydelsen i TV-serierna (ungefär).

Texterna i Slayage är postpostgramscianska, typ. Och ser inte så mycket på hur publiken ser på Buffy utan läser serien som vilken text som helst (det här skiftet har haft det negativa med sej att det numera i akademiska sammanhang skrivs mer om såna TV-serier som akademiker ser på).

De första årgångarna av Slayage så gick fortfarande Buffy the Vampire Slayer på TV. När serien slutat började tidskriften också att handla om andra TV-serier av Joss Whedon och bytte namn till Slayage: The Journal of The Whedon Studies Association. Nummer 25 var en Firefly-special 32 nummer hittills.

I den finns en postkolonial läsning av den rymdvildavästernserien. Att de lämnat det postgramscianska bakom sej innebär inte att olika postduttar fortfarande är populära i tidskriften. Senaste numret innehåller som exempel en poststrukturalistisk läsning av Buffy om Derrida och Buffyboten.
Ibland kan detta bli lite lätt löjligt (även om just den texten är rätt underhållande).
Och det är ofta de sämre delarna av serien som får de mest pretentiösa läsningarna. Flera texter om den fjärde säsongens militära handlingsspår åkallar Foucault och hans panopticon.
Men det har funnits flera bra artiklar i Slayage under åren - om varför de onda karaktärerna klär sej i läder och jämförelser med slasherfilmerna och en hel del postnånting läsningar.

Låt oss ta en titt på nummer 9 från Augusti 2003.
Det inleds med en lingvistisk läsning av stumfilmsavsnittet Hush. Sen följer en feministisk läsning av serien som flitigt citerar andra Buffyologer - redan nu kan man se denna vetenskapliga disciplin etablera sej. Och David Lavery - ett stort namn inom Buffyforskningen - går igenom olika sätt som Buffy-avsnitten slutar på i "Apocalyptic Apocalypses: The Narrative Eschatology of Buffy the Vampire Slayer".

En text handlar om Angel (det skrivs annars oftare om Spike - Vargen till Buffys Bamse - än Angel i Slayage). Med referenser till Jean Paul Sartres Äcklet.
Ibland gör buffyologerna sej skyldiga till att överskatta seriens kvalité. På en epostlista för Buffyologi så skrev en av medlemmarna ett en Buffy-episod använde sej av samma narrativa grepp som också finns i en Shakespeare-pjäs (vilket den gjorde). Det dröjde inte lång tid innan några på listan utnämnde Whedon till vår tids Shakespeare (vilket han inte är).

Men ofta visar skribenterna en viss distans och humor när de åkallar höglitterära texter. Som när C. W. Marshals artikel "Aeneas the Vampire Slayer: A Roman Model for Why Giles Kills Ben" börjar med noten: "the following contains spoilers both for the fifth season of Buffy the Vampire Slayer and for Virgil’s Aeneid."

Citerat från veckans läsning

"'Det var den första kvinnliga studeranden vid medicinska fakulteten i Oslo. Det kan ha varit omkring nittonhundraåtta eller så där. Tanken på kvinnans emancipation väckte naturligtvis inte den minsta förtjusning bland de medicine professorerna[...]En dag när han hade föreläsning i anatomi bad han henne gå fram till tavlan. Han ville djävlas med henne riktigt. Du får tänka dig den unga damen, tjugo år, blyg, med hårknut och getingmidja och spetsblus upp till hakan och ankellång kjol och höga knäppkängor[...]med nedslagen blick står den unga damen uppe i katedern; det går en liten stöt genom den manliga församlingen när professorn ber henne att vara så vänlig och ta kritan och på tavlan rita upp en genomskärning av de manliga könsorganen[...]
Professorn vänder ryggen mot den unga damen medan hon raspar med kritan på tavlan. En besynnerlig oro i salen får honom att vända sig om. Han spärrar upp ögonen när han ser att ungmön har ritat manslemmen i starkt upprest ställning! Han hämtar sig någorlunda; han säger till henne att hennes teckning är högst okonventionell.'
Sluggo harklar sig och snörper på munnen. Så vänder han sig till Ask:
'Vet du vad flickan svarade?'
Ask vågar inte säga ett ord, han tar tag om bordskanten.
Sluggo kippar efter andan, en mörk färgton stiger upp på hans kinder:
''Jag beklagar om jag har ritat fel, professorn, men jag har bara sett den på det viset', sa hon.'"
ur Sången om den röda rubinen av Agnar Mykle, övers. Pelle Fritz-Crone

Sju länkar en söndag

The big fusion - om indieserietecknare och superhjältegenren
Michel Fiffe på Factual Opinion

Plus ça change, plus c’est la même chose: Justice League #1
Medan Simon säger skriver om en superhjälteserie så fast i superhjältegenren som det går att vara. Den första av 52 mer eller mindre nya serietidninger från DC Comics, förlaget som ger ut Stålmannen och Läderlappen och då Lagens Väktare. Det ser mest ut som All Star Batman Light. Om det kommer några bra serier ur den här satsningen återstår att se. Som Simon säger säjer: "Det kommer såklart dyka upp några bra titlar bland de 52, men jag misstänker att detta faktumet inte kommer att vara på grund av rebooten utan helt enkelt bero på att en del gamla titlar lades ner och att nya startade."

Superhjältarnas historia skrivs om
Nyheten om de nya superhjälteserierna har spritt sej ända till Dabens Nyheters kultursida. De har emellertid inte brytt sej om att se till att artikel har korrekta fakta och sånt som texter om riktig kultur kan förväntas ha.

So far apart - Dexters födelsedag
Rene Engströms och Rasmus Grans serie So far apart är tillbaka efter sommaruppehållet.

Ingrids boktankar om Memento Mori av Muriel Spark

När skruven dras åt, Henry James
Bernur om en nyöversättning av boken formerly known as Skruvens vridning.

Malmö förr i tiden - del två
Min bror har på Tankar från en gödselhög - allt ur ett överifrånperspektiv haft en serie återblickar på sin Malmö-tid. Det ovan handlar om området där jag bor. Jag har inte, som han skriver, bott där i 18 år. Men det är en bild från Lönngatan om man gillar bilder.

8 böcker du slipper läsa nu när du vet hur de slutar

Här är då svaren på torsdagens sistameningar.
Vi har fått in rätta svar på fem av de åtta böckerna.

1.
Nick Cave - Bunny Munros död
Citatet översatt av Olov Hyllenmark. Medelmåttig roman - men med ett rätt bra slut.
Konungen kunde den.

2.
Arthur C. Clarke - Möte med Rama
Meningen vart översatt av Sam J. Lundwall. Länken ovan går till en av rutorna i förra årets Planetary-kalender. Men det är bara sista stycket som handlar om Warren Ellis' serie.

3
Doris Lessing - Det femte barnet
När det dittills lyckliga paret i Lessings roman får sitt femte barn Ben så är han som en tidigare mer primitiv ondskefull version av människan. Och sånt kan ju vara jobbigt. Riktigt bra skräckroman, översatt av Annika Preis.

4.
Agnar Mykle - Sången om den röda rubinen
Spiring kunde denna norska klassiker. Meningarna vart tolkade av Pelle Fritz-Crone.

5.
Jan Myrdal - Rescontra
Med undertiteln "Utdrag ur avräkningsbok för personliga conti". Roman från 1962. En rolig, lite udda bok. Den ingick i samlingsvolymen Samtida och delar av den omarbetades till En illojal europés bekännelser.
Spiring kunde även denna.

6.
Jayne Anne Phillips - Maskindrömmar
Översatt av Tora Palm.
Anna som har bloggen Bokstävlarna kunde denna, hon har skrivit om den senaste Phillips HÄR.

7.
Boris Vian - Dagarnas skum
Som Konungen svarade - en bra bok. Inte alls fåkig.

8.
Virginia Woolf - Jacobs rum
Min favvowoolf.
Citatet översatt av Siri Thorngren-Olin. Det kom nån nyöversättning för nått år sen men den är knappaqst lika snygg som denna utgåva i Författarförlagets Pilotserien - en serie moderna klassiker.

Buffy The Vampire Slayers Livet är underbart

På amerikansk TV visar flera kanaler varje jul Frank Capras film Livet är underbart ("It's a wonderful life") från 1946. Detta började de med för att den var gratis att sända men efter hand blev det en helgtradition.

I denna film önskar James Stewarts karaktär att han aldrig skulle ha blivit född. En ängel visar för honom hur världen skulle ha sett ut i så fall. Hjälten rusar genom sin hemstad som nu har blivit en slum med glädjekvarter. Hans barn har aldrig blivit födda, hans bror är död och folk är allmänt oartiga. När hans fru i denna värld visar sej vara en ogift glasögonprydd bibliotekarie istället för den muntra (med perfekt syn välsignad) hemmafru som hon vart menad att vara så önskar Stewart allt tillbaka. Och de sjunger cristmas carols.

Amerikanska TV-serier har ofta avsnitt som mer eller mindre anknyter till Capras film.
I "The Wish" från den tredje säsongen av Buffy The Vampire Slayer så önskar Cordelia, en av bifigurerna i serien, att Buffy aldrig skulle ha kommit till Sunnydale. Resultatet blir en värld där Mästaren, huvudskurken i den första säsongen, tagit över Sunnydale (avsnittet innebär också en återkomst för en annan skurk från den första säsongen - Cordelia som populär och elak) och alla går omkring i mörka kläder.

Vanligen skulle det i en genreserie vara Cordelias uppgift att ställa saker och ting till rätta igen och lära sej en läxa, även om detta inte brukar märkas senare - den här sortens avsnitt brukar inte få konsekvenser för serierna i stort.
Här ångrar sej i och för sej Cordelia rätt fort. Men hon tas snabbt bort från handlingen och kommer heller inte att komma ihåg händelsen och är därmed oförändrad vid episodens slut.

Samtidigt återbesöks episoden senare i säsongen, nu som komedi, och en återkommande karaktär introduceras genom den - en karaktär som kommer att ta över Cordelias roll i serien.
Uppföljaren "Doppelgangland" är ett av de avsnitt som är både skrivet och regisserat av seriens skapare Joss Whedon. Vilket gör att den kan säjas ha en högre plats i kanon än "The Wish".
Här får den nya karaktären Anya, en manshatande före detta hämnddemon, en större roll. Hon kommer sen att vara med i resten av säsongerna.

I början är Anya en rätt endimensionell karaktär - ett skämt som lite går emot seriens förment feministiska tendens (nu brukar den dimensionen av serien överskattas - även om den tredje säsongen har lite mer politisk undertext än de tidigare och senare. Det är emellertid ofta en rätt ytlig sådan. Som den industriella revolution som bloddrickandet genomgår i The Wish-världen och när det löpande bandet kallas för en demonisk uppfinning av mästarvampyren - som tidigare haft en mer feodal utstrålning)
Efter hand får karaktären Anya fler sidor och blir en av de intressantare personerna i serien.
Vad som ¨ser ut att vara ett rent utfyllnadsavsnitt spelar en rätt stor roll för serien i stort.

Del av Fiktiviteters Whedon-helg

Tidigare Joss Whedon-relaterade inlägg här på Butter tar ordet
Buffy som sit-com
Om det aldrig sända pilotavsnittet.
Buffy, säsong 3
"Om de två första säsongerna skulle kunna beskrivas som komedi respektive tragedi, med deras karaktär liksom gamla tiders skådespel avgjorda av hur de slutar (liksom King Lear och Romeo och Julia är tragedier i kraft av sina olyckliga slut medan Som du behagar, Hamlet, och En midsommarnattsdröm är komedier då de slutar lyckligt) så är den tredje säsongen lite mer svårbestämd.
Men kanske är den snarare att betrakta som ett krönikespel."
Buffy, säsong 4
Buffy, säsong 6
"Som Joss Whedon säjer i kommentarspåret till ett avsnitt i andra säsongen: 'The two things that matter the most to me: emotional resonance and rocket launchers. Party of Five, a brilliant show, and it often made me cry uncontrollably, suffered ultimately from a lack of rocket launchers.'
Tyvärr lider också stora delar av denna den sjätte säsongen av Buffy av en liknande brist på rocket launchers."

The Breeders och Buffy
Fray av Joss Whedon - en framtida vampyrdräperska
Ett seriealbum om en vampire slayer i framtiden.
Sugarshock! av Joss Whedon och Fábio Moon
Om en tecknad serie om ett rockband och robotar och rymdvarelser.

The Lost Slayer: en Buffy-roman
"Då jag är en bildad man så finns i mina bokhyllar Sartre såväl som Shakespeare, Diderot och Dante liksom Brecht och Balzac. Och så The Lost Slayer, en samlingsutgåva av en roman först utgiven i fyra delar baserad på karaktärer från TV-serien Buffy The Vampire Slayer."

Nya böcker

En bok som jag skulle haskrivit om nu i dagarna (och kommer att skriva om snart) är Spådom av Magnus Dahlström. Det är en rätt ny bok. Den kom tidigare i år.
Nu tycker jag i och för sej att den Dennis Lehane jag skrev om för ett tag sen också är en hyfsat ny bok. Den kom 2009.

Jag har aldrig sett böcker som färskvara. Delvis har det en ekonomiska anledning. När jag växte upp var nya böcker dyrare än de är nu. Så man inväntade pocketen eller bokrean eller biblioteksutgåvan eller antikvariatsfyndet.
Det är en vana som för min del sitter kvar.
Sen så blir det också hela tiden allt fler äldre böcker som hamnar på ens att-läsa-lista.

Rent bloggmässigt kan det här iblan vara ett (litet) problem. För ett tag sen läste jag Stormunnens bön - en tidig Göran Tunström. Den var inte särskilt bra. Det känns lite meninglöst att skriva ner en obskyr Tunström från 70-talet.

Snart ska jag påbörja en ny spännande norsk roman - Min kamp heter den.

This is the end, my friend - kan du vilka böcker dessa slutmeningar kommer från?

På grund av förkylning har det varit lite low content mode här ett par dagar. Jag är bättre nu - men det får ändå bli en citattävling idag. Nedan är åtta sista meningar (ibland två eller tre) från åtta böcker. Svara i kommentarerna. Vinnaren får ära och sånt.
NU UPPDATERAD MED LEDTRÅDAR
NU UPPDATERAD MED ÄNNU MERA LEDTRÅDAR

1.
"Bunny junior skjuter med en mild gest undan hennes utsträckta hand och reser sig, reser sig över alltsammans."
Konungen svarade Cave. Och det är Nick Caves Bunny Munros död. Konungen har skrivit om den HÄR

2.
"Ramaniterna gör allt i grupper om tre."
Hjälten vaknar upp med denna tanke i huvudet. Ramaniterna är de som gjort en farkost som finns i bokens titel.
Denna sistamening ledde tyvärr till två sämre uppföljare - Nånting II och Nånting's Garden.

3.
"Snart kanske hon skulle sitta i det hus där hon skulle bo (ensam) med David och titta på teve och plötsligt se en glimt av Ben i ett nyhetsinslag från Berlin, Madrid, Los Angeles, Buenos Aires, se honom stå en bit ifrån de andra och stirra in i kameran med sina bergsdvärgsögon, eller studera ansikte efter ansikte i folkmängden för att hitta någon av sin egen sort."
Boken fick en fortsättning för ett par år sen. I titeln på den finns ett namn som finns med i meningen ovan.
Citaten är ordnade alfabetiskt efter författarnamnen. Annars så hade det varit passande om detta varit det femte citatet.

4.
"Kärleken är något andra inte vet om. Kärleken är något ensamt."
Jag skrev´om denna i veckan eller snarare för två år sen.
Boken filmatisering betraktas ibland som den första gladporrfilmen.

5.
"Det kanske sitter någon stackars fan i Härnösand som snubblat på Carl Jonas Love eller som svarat fel på Tolstoj och som nu i brist på rätt gärningsman sitter inlåst och grubblar på sina litterära missgrepp."
Spiring svarade att han kunde denna som brukligt var med denne författare. Det är en som enligt en del jag skriver för mycket om. Det är en av hans mindre kända men den har getts ut tillsammans med en av hans mer kända.
Spiring svarade Rescontra av Jan Myrdal. Vilket det är.
6.
"Hon kan bara höra honom, längre och längre bakom sig, där han med omsorgsfull och egen energi imiterar motorljuden hos ett plan som går ner. Krigsfilmsljud. Iii-iii-jau, ack-ack-ack. Så milt att det låter som en sång, och sången fortsätter stilla medan planet faller, år efter år, mot jorden."
Det här var författarens debutroman, men inte hennes debut.
Hennes senaste bok utspelar sej på 50-talet och har ett & i titeln.

7.
"Elva blinda flickor från Julius den Apostoliskes barnhem kom sjungande vägen fram."
Fransk författare. Han har skrivit en annan roman som varken utspelar sej på hösten eller i Peking.
Konungen sa att det var Boris Vian och Dagarnas skum. Och det är det.

8.
"Hon sträckte fram ett par av Jacobs gamla skor."
Kom ut samma år som T. S. Eliots Det öde landet och Odysseus av Homeros. Av James Joyce, menar jag.
Jacob finns med i romanens titel men inte särskilt mycket i själva berättelsen.