torsdag 2 april 2009

Seaguy


I går kom det första numret av Seaguy Slaves of Mickey Eye ut, uppföljaren till den första Seaguy-serien från 2004. Uppföljaren har varit på gång länge och såg ett tag ut att inte bli av. Den nya mini-serien kommer med största säkerhet att samlas i en volym. Förhoppningsvis när dollarn åter är svag.

Än så länge kan man roa sej med att läsa om det första albumet. Seaguy ingick i en serie av tre mini-serier Grant Morrison skrev för Vertigo, DC Comics underetikett för "mature" serietidningar. Morrison hade just avslutat sitt arbete med New X-men och i Seaguy har många velat läsa in en frustration med mainstreamgenren. De tre serierna (förutom Seaguy, även den lysande We3 och en mindre bra om indiska gudar) var alla minimilängden för ett samlat album hos DC Comics.

Serien utspelar sej i en värld där alla hjältar försvunnit efter en sista strid med Anti-Dad (papas comics lever och mår bra). Huvudpersonen Seaguy vill vara en hjälte trots att han saknar krafter utan enbart har en dykardräkt. Att han vill visa sej vara en hjälte är till en stor del för att She-Beard, en skäggig krigarkvinna ska få upp ögonen för honom. Men istället för att utföra hjältedåd ägnar han sina dagar åt att se på tv-programmet "Mickey Eye" med sin sidekick, en flygande kedjerökande fisk vid namn Chubby. När han inte, med lätthet, slår Döden i schack.

Mickey Eye finns överallt och det är något ondskefullt över detta pseudo-postmodernistiska program (Equals Am-bi-gyoo-ity!" ropar ögongloben med ben och krossar ett par ägg.)

Allt står inte rätt till i världen och Seaguy börjar ana detta när han hamnar i ett äventyr efter att en ny matvara bett honom om hjälp. Flera absurda äventyr följer på varandra på ett sätt som påminner mer om hur europeiska serier är uppbyggda än på den amerikanska mainstreamen. Mumier på månen, hav av choklad.
Cameron Stewarts teckningar skildrar denna komiska värld väl ("Don't rile the wasps of Atlantis!) samtidigt som han också förmedlar ett vemod bakom.

Serien tillhör en av Morrisons bättre. Jag vet väl inte om den direkt kräver en uppföljare. Men en sådan är i alla fall redan en tredjedels ute.

Inga kommentarer: