Då de flesta böcker jag läser har nåt år på nacken så har jag inte läst de nominerade till Augustpriset. Rent spontant anser jag ändå att Ann Jäderlund borde få det. För att hon fortsätter ha så fåniga titlar på sina diktsamlingar. Det är för lite riktigt löjliga titlar inom poesins värld (och en någorlunda kvalificerad gissning från min sida är att den nog är rätt bra.)
Augustvinst säjs driva upp försäljningen av en bok. Jag förstår inte varför. Det är samma böcker som nomineras som skrivits om på kultursidor och pratats om i morgonprogram innan de augusterades.
I DN står det att "många" ser priset som "ett tillfälle att diskutera litteratur".
Men det pratas om litteratur hela tiden. Det är inte lika ofta det säjs något intressant. Särskilt inte kring priser.
(uppdatering: Att priset gick till Steve Sem-Sandberg, för hans pseudopolska roman, är väl varken här eller där när det gäller frågan om priser. Men det försvagar knappast heller rubrikens påstående.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Mm, men diskussionen handlar för lite om litteratur, för det handlar hela tiden om BÖCKER, och LÄSNING: jag vill ha mer diskussion om stil, om HUR det är skrivet, och mindre tjat om böcker och hur de ska sorteras, och om de är på väg att försvinna (det har talats om bokens död sedan 80-talet, förmodligen längre än så) ...
Jag har nog själv oftare skrivit om böcker än om hur texter fungerar. Det är trots allt enklare.
Bokens död har det talats om åtminstone sen 60-talet - McLuhan och allt det där. Medan det fortsätter komma ut allt fler böcker.
Det fortsätter säkert också skrivas intressant om berättelser och stil och sånt även om man lätt missar det i allting annat.
Men litterära priser ger knappast någon en chans att prata om litteratur som den inte hade innan. Att priser verkar ses som någonting viktigt tycker jag är ett dåligt hälsotecken.
Sem-Sandbergs bok är säkert, Therese var rätt bra (även om jag tycker det här att det skrivs så många böcker som inte utspelar sej i Sverige i Sverige lite märkligt), men det kommer inte att säjas något intressant om den som inte redan sagts.
Om man inte tycker frågan om hur mycket den kommer att öka eller inte öka sin försäljning är spännande.
pris eller inte, pseudopolsk eller inte, Sem-Sandbergs De fattiga i Lodz är nog bland det mest drabbande jag läst - och jag har ju haft några år på mig, sällan klarar jag mer än en halvtimme i stöten, men jag låter inte vilopauserna bli särskilt långa.
Skicka en kommentar