Bland en bunt böcker som jag nyligen snott från min bror finns en liten volym med Dorothy Parker på svenska. Den är stor som en mindre anteckningsbok, rosa och har på omslaget en illustration som får den att se ut som en kärleksdiktsantologi för ungmöer (möar?). Förordet är undertecknat "Översättarinnan".
Fast översättarens namn står på försättsbladet. Ingeborg Björklund, en radikal svensk poet och romanförfattare. Illustrationerna, som inne i boken passar Parkers dikter bättre (fast de ger ett visst veckotidningsuttryck), är gjord av pseudonymen Anne-Grete.
Boken är från 1946 och urvalet är bra. Från alla tre Parker-samlingarna, med en tonvikt på den första. Översättningen är förvånansvärt bra, Parker är svåröversatt pågrund av hennes beskedligt enkla rytm.
Björklund ägnar en stor del av förordet till ett kunnigt utläggande om hennes användande av rytm och de problem det gett tolkningarna. En del av slutrimmen är lite underliga och det påminner rätt mycket om svensk 30-talspoesi i tonen. Vilket krockar lite med den Parker man är van vid. Tolkningarna är i vilket fall ambitiöst gjorda, vilket då förordet visar på.
Fast samma förord slutar med en förhoppning att boken ska "visa männen hur allvarligt kvinnorna tar kärleken och visa kvinnorna, att de inte behöver ta kärleken så allvarligt".
Boken är på detta sätt förklädd till en i hast sammansatt samling humoristisk vers.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar