Russell och Rozewicz

R i Lyrans nobellfapet:

Bertrand Russell

"Nelson stood upon his column high above Trafalgar Square
Damn, he said, that's Bertrand Russell - I can tell him by the hair"
Coming down from Aldermaston - Sydney Carter & Sheila Hancock

Många författare känner man snarare till för deras person än deras verk. Den walesiske författaren Bertrand Russell var filosof och essäist. Han skrev en del noveller (som Josef Stalins mardröm) men framförallt icke-fiktion.

I det sena 50-talet var Russell aktiv i nedrustningsrörelsen i Storbrittanien. Han var då en bra bit över 80. Han var 95 år gammal när han satt i Russeltribunalen.

Redan som ung var Russel politiskt aktiv. Politiska ideal, en samling uppsatser skrivna under 1a världskriget, tyckte jag mycket om när jag läste de första gången som tonåring.

Men det är den 80-årige adlade författaren som marscherar mot bomben bland de långhåriga ungdomarna (en annan rad i "Coming Down from Aldermaston" går "Thank God they are all teenagers so they don't have a vote") som imponerar en mest.

Tadeusz Rozewicz

Nuförtiden nämns nog Wisława Szymborska eller Zbigniew Herbert oftare om man talar om polska poeter ur Rozewiczs generation. Länge ansågs han vara det stora namnet. Jag tycker fortfarande han är i samma klass.

Som många poeter ur hans generation (han debuterade 1947) handlar hans dikter ofta om svårigheten att skriva dikter. Men det finns en enkelhet, en direkthet i tilltalet som man sällan ser annars.
"Klockorna går vi ler vänligt/vi har inte tid vi har inte tid/att uppfostra barn/Den moderna människans möjligheter/är obegränsade och barnuppfostran/är det ännu inte för sent/den moderna människan flyger genom kosmos/maskiner komponerar musik/maskiner skriver dikter/alltså finns det poesi trots att det inte finns poeter/det finns unga poeter trots att det inte finns poesi/jag tänkte://Alltså finns det poeter ändå/alltså finns poesin ändå/alltså äter vi stek trots att det inte finns kött/det finns unga poeter/är det inte/överraskande/det finns unga poeter/det finns unga poeter nu med/jag trodde att det aldrig skulle finnas/några unga poeter mer/och naturligtvis tog jag fel" (övers.Jan Kunicki och Göran Palm) heter det i dikten "Non Stop Shows" från 1963.

Det finns ett bra urval ur de två första decennierna av Rozewiczs produktion på svenska: Och så vidare.
Dikten Det går har varit veckans dikt här. Rozewicz har också skrivit romaner och essäer och sånt. "Om mig finns inget att berätta, jag är en grå liten man, vem som helst", har han sagt i en intervju (men han ser ut att vara en glad grå liten man på bilden till höger). Han har fortsatt skriva men de senare dikterna finns nte på svenska. De skulle säkert komma ut om han fick priset, så därför bör han få det.
(Uppdatering: Det kom ett urval: Professorns kniv och andra dikter för några år sedan som jag tror täcker Rozewiczs senare produktion.)