torsdag 23 juli 2009

Jag dricker kaffe på alla raster / röker John Silver, har alla laster


Min genomlyssning av mina vinyl gör att jag lyssnat på en del skivor som jag inte tänkt på på flera år. En av dessa är Huntington Band, det självbetitlade enda albumet med göteborgsgruppen ledd avDennis Huntington - som tidigare varit med i Love Explosion.

Huntington Band tillhör de band som inte tjänade på att man skulle sjunga på svenska. Flera av låtarna är musikaliskt rätt roliga även om det är för många instrument som trängs på varje låt. Men texterna når sällan över den pekorala nivån. Störst skillnad kvalitetsmässigt mellan musik och text råder i spåret "Det kan vara en vän", som om man bara intalar sej att man inte förstår vad de sjunger (vilket inte kräver så där jättestor föreställningsförmåga då den är på göteborgska) är riktigt bra.

En del strofer har dock en viss naivistisk charm som de i rubriken från "Håll mig hårt". En låt där bandet följer Nationalteaterns signum att ge röst åt den vilsna ungdomen (en annan av låtarna heter "Barn av vår tid" och skivan kom 1977 året innan Nationalteaterns LP Barn av vår tid). Föreställningen att kaffedrickande är badass dyker upp på flera av låtarna.

Skivan är utgiven på Nacksving ett artistägt bolag i Göteborg som fanns i sex år. Förutom Nationalteatern gav de bland annat ut Tältprojektet-skivan och Ulf Dagebys En dag på sjön. Nacksvings plattor var inte alltid bra men de var som regel snygga, särskilt etiketterna.

Inga kommentarer: