De hundra bästa SF- och Fantasyböckerna (enligt NPRs läsare)

NPR-bloggens omröstning om de 100 bästa SF- och Fantasyböckerna är klar.
På listan kom två av mina tio val med, fyra av författarna.

Nedan är listan.
Jag har fetstilat de titlar jag har läst samt författaren om jag läst annat av honom/henne.
Kursiverat de titlar jag skulle vilja läsa
Satt ett * framför boken om jag aldrig hört talas om den
x framför de jag påbörjat men inte avslutat
E där jag bara läst en av böckerna i serien.
F framför de där jag sett filmen eller tv-versionen
U om jag läst utdrag ur romanen
Jag har kommenterat en del och länkar där jag skrivit om böckerna tidigare.

E. X. F. 1. The Lord Of The Rings Trilogy, by J.R.R. Tolkien
Jag har bara sett första filmen. Trots listans starka tonvikt på SF (troligtvis på grund av att inte ungdomsböcker fick vara med, jag skulle nog räkna Sagan om ringen som en ungdomsbok men kanske är det allt det finsk-ugriska som gör att den här räknas till vuxenlitteraturen) vinner alltså en high fantasy-bok.

FF 2. Liftarens guide till galaxen, by Douglas Adams
Jag har skrivit om den tredje boken i sviten

3. Ender's Game, by Orson Scott Card

E. 4. The Dune Chronicles, by Frank Herbert
Robert Scott Wilson brukade, inför förfärade studenter, kalla Dune (Arrakis ökenplaneten) för en fascistisk roman. Jag har skrivit om den här och fick där en argsint kommentar för nån vecka sen.

5. A Song Of Ice And Fire Series, by George R. R. Martin
Jag har läst en långnovell av G. R. R. (är namnet menat som ett skämt, kanske en drift med Tolkien?) Martin.

F. 6. 1984, by George Orwell
Jag har tyvärr inte läst uppföljaren, 1985.

F. 7. Fahrenheit 451, by Ray Bradbury
Och inte Fahrenheit 452 heller. Jag har tidigare skrivit om Truffauts filmatisering

8. The Foundation Trilogy, by Isaac Asimov
Det är fascinerande att den här fortfarande är så populär med tanke på att det är en SF-version av en historiebok som ingen längre läser.

9. Brave New World, by Aldous Huxley
Om försök att filmatisera boken skriver jag i Anthony Burgess och Du sköna nya värld och minikjolar

10. American Gods, by Neil Gaiman

F. 11. The Princess Bride, by William Goldman
Bra film.

12. The Wheel Of Time Series, by Robert Jordan

F. 13. Animal Farm, by George Orwell

14. Neuromancer, by William Gibson

15. Watchmen, by Alan Moore and Dave Gibbons

E. 16. I, Robot, by Isaac Asimov
Läst ett par av novellerna i samlingen.

17. Stranger In A Strange Land, by Robert Heinlein

* 18. The Kingkiller Chronicles, by Patrick Rothfuss

F. 19. Slaughterhouse-Five, by Kurt Vonnegut

FFFFFFFF... 20. Frankenstein, by Mary Wollstonecraft Shelley
Om Frankenstein är science fiction eller inte kan man diskutera (den har emellertid i vilket fall haft ett stort inflytande på genren). Det verk som oftast hänvisas till när Shelleys bok kallas för den första SF-romanen är The Billion Year Spree av Brian W. Aldiss (en av de författare jag saknar på listan). Aldiss' historiska översikt över genren börjar förvisso med Mary Shelley och han kallar henne för den första SF-författaren och Frankenstein för det första SF-verket. Men i sin läsning menar han att romanen befinner sej mitt emellan den gotiska romanen och den SF som kommer att uppstå.

F. 21. Do Androids Dream Of Electric Sheep?, by Philip K. Dick
Ola Larsmo kommenterade inlägget på länken ovan.
Ett annat inlägg, Blade Runner och Voight-Kampff-testet, handlade om filmen kontra boken.

22. The Handmaid's Tale, by Margaret Atwood

23. The Dark Tower Series, by Stephen King

F. 24. 2001: A Space Odyssey, by Arthur C. Clarke

x. 25. The Stand, by Stephen King

26. Snow Crash, by Neal Stephenson

27. Invasion på Mars av Ray Bradbury
Det blev för jobbigt översätta alla titlarna. Men jag gjorde den här eftersom det är en så pass bra svensk titel.

28.Cat's Cradle, by Kurt Vonnegut

E. 29. The Sandman Series, by Neil Gaiman
Jag har läst mer än hälften av de serietidningar som utgör Sandman. Jag har skrivit om seriealbumet A game of you i Problemet med Susan - Neil Gaiman och Narnia och om Sandman nummer 54

F. 30. A Clockwork Orange, by Anthony Burgess

F. 31. Starship Troopers, by Robert Heinlein

F. 32. Watership Down, by Richard Adams

33. Dragonflight, by Anne McCaffrey

34. The Moon Is A Harsh Mistress, by Robert Heinlein

35. A Canticle For Leibowitz, by Walter M. Miller

F. 36. The Time Machine, by H.G. Wells

F 37. 20,000 Leagues Under The Sea, by Jules Verne

38. Flowers For Algernon, by Daniel Keys
Jag har läst långnovellversionen som jag räknar eftersom den brukar anses som bättre än romanversionen.

FFF 39. The War Of The Worlds, by H.G. Wells

40. The Chronicles Of Amber, by Roger Zelazny

* 41. The Belgariad, by David Eddings

42. The Mists Of Avalon, by Marion Zimmer Bradley

* 43. The Mistborn Series, by Brandon Sanderson

44. Ringworld, by Larry Niven
I och för sej har jag bara läst noveller av Niven - men tillräckligt många för att jag borde kunna räkna honom som läst.

45. The Left Hand Of Darkness, by Ursula K. LeGuin

46. The Silmarillion, by J.R.R. Tolkien

47. The Once And Future King, by T.H. White

48. Neverwhere, by Neil Gaiman
En bok som bygger på en TV-serie. Det är vad Svenska Akademiens klassikerserie och Världsboksrådets listor saknar.

49. Childhood's End, by Arthur C. Clarke

F. 50. Contact, by Carl Sagan

51. The Hyperion Cantos, by Dan Simmons
Jag har en bok av Simmons i mina hyllor.

F. 52. Stardust, by Neil Gaiman
Jag gav boken till min brorsdotter nåt år.

53. Cryptonomicon, by Neal Stephenson

54. World War Z, by Max Brooks

55. The Last Unicorn, by Peter S. Beagle

56. The Forever War, by Joe Haldeman

57. Small Gods, by Terry Pratchett
Jag har läst den han skrev med Gaiman. Och läst utdrag ur nån Diskvärld-bok och sett ett avsnitt eller två av TV-serien.

U. 58. The Chronicles Of Thomas Covenant, The Unbeliever, by Stephen R. Donaldson

59. The Vorkosigan Saga, by Lois McMaster Bujold

60. Going Postal, by Terry Pratchett

61. The Mote In God's Eye, by Larry Niven & Jerry Pournelle

62. The Sword Of Truth, by Terry Goodkind

F. 63. The Road, by Cormac McCarthy
Filmen hade lite för lite människoätande växter för att vara helt i min smak - men kanske boken är bättre.

64. Jonathan Strange & Mr Norrell, by Susanna Clarke

U. 65. I Am Legend, by Richard Matheson

66. The Riftwar Saga, by Raymond E. Feist

67. The Shannara Trilogy, by Terry Brooks

E. F. 68. The Conan The Barbarian Series, by R.E. Howard
Två noveller har jag läst.

U. 69. The Farseer Trilogy, by Robin Hobb

70. The Time Traveler's Wife, by Audrey Niffenegger

* 71. The Way Of Kings, by Brandon Sanderson

72. A Journey To The Center Of The Earth, by Jules Verne
Jag känner att jag borde ha sett nån film- eller TV-version av den här men jag kan inte komma ihåg nån. Jag har emellertid starka minnen av Illustrerade klassiker-versionen.

* 73. The Legend Of Drizzt Series, by R.A. Salvatore

* 74. Old Man's War, by John Scalzi

75. The Diamond Age, by Neil Stephenson

76. Rendezvous With Rama, by Arthur C. Clarke

* 77. The Kushiel's Legacy Series, by Jacqueline Carey

78. The Dispossessed, by Ursula K. LeGuin

F. 79. Something Wicked This Way Comes, by Ray Bradbury

80. Wicked, by Gregory Maguire

* 81. The Malazan Book Of The Fallen Series, by Steven Erikson

82. The Eyre Affair, by Jasper Fforde

E. 83. The Culture Series, by Iain M. Banks
Jag har läst The player of games. Den var bra. Skotsk.

* 84. The Crystal Cave, by Mary Stewart

85. Anathem, by Neal Stephenson

* 86. The Codex Alera Series, by Jim Butcher

E. 87. The Book Of The New Sun, by Gene Wolfe
En av de tio jag valde.

* 88. The Thrawn Trilogy, by Timothy Zahn

* 89. The Outlander Series, by Diana Gabaldan

90. The Elric Saga, by Michael Moorcock
Elric-böckerna? Jag är besviken på er, NPR-läsare.

91. The Illustrated Man, by Ray Bradbury

* 92. Sunshine, by Robin McKinley

93. A Fire Upon The Deep, by Vernor Vinge

94. The Caves Of Steel, by Isaac Asimov

95. The Mars Trilogy, by Kim Stanley Robinson

* 96. Lucifer's Hammer, by Larry Niven & Jerry Pournelle

* 97. Doomsday Book, by Connie Willis

98. Perdido Street Station, by China Mieville
Den här fanns också bland mina tio.

99. The Xanth Series, by Piers Anthony

100. The Space Trilogy, by C.S. Lewis

Vad som slår en när man ser på böckerna överst är hur pass gamla de är. En liknande lista för tio år sen skulle nog ha haft många gemensamma med den här. Först efter halva listan ungefär börjar de lite nyare böckerna bli vanligare. Och med dem fler som jag inte känner till.
En liknande lista med normala böcker hade nog haft betydligt fler nya. Författare av smal litteratur har alltid tröstat sej med att de kommer att läsas i framtiden när de nu populära storsäljarna för länge sen glömts bort - men i verkligheten visar sej de som överlever vara Dorothy Sayers, Conan Barbaren och Stephen Fucking King.

Jag hade läst cirka en tredjedel av böckerna. Jag vet inte om det betyder att jag vinner eller förlorar.

5 bra sydkoreanska filmer

Det är Sydkoreas nationaldag. De firar att japanerna åkte därifrån.

Birdcage Inn
Tidig Kim-Ki Duuk. Om en prostituerad som flyttar in i ett familjeägt hotell (eller hur man nu översätter Inn, vandrarhem?). Familjen känner till hennes yrke och tar en andel av hennes inkomst - men ser samtidigt ner på henne. En lite långsam men efter hand rätt så drabbande film.

The Host

Koreansk monsterfilm när den är som bäst.

Lady Vengeance
Tredje delen i Chan-Wook Parks Hämnd-trilogi. Om en ung kvinna som sitter i fängelse i mer än ett decennium. I fängelset kallas hon för helgon av de andra fångarna på grund av sin godhet. Hon planerar att hämnas. En obehaglig men fängslande film, av och till nästan munter. Revenge exploitation möter Den goda människan i Sezuan.

Tale of two sisters
Det kom en våg koreanska spökfilmer ett tag, efter den japanska dito. Av de få såna filmer jag har sett tyckte jag den här var den bästa. Även om den ibland är mer förvirrande än skrämmande (jag hade svårt att skilja på de två systrarna, nu blir jag ju ändå inte rädd när jag ser såna här filmer då jag är man).

Thirst
Också en Park. Nummer fem på min lista över de tio bästa vampyrfilmerna.
Där jag skrev: "Park hade med en vampyrscen i en film-i-filmen i sin del av Three Extremes som var på en gång extremt campig och väldigt snygg. Den här är oftare snygg än campig, även om bägge delarna finns med. Som i flera av hans filmer finns det avsnitt med olika ton. Här kommer de efter varandra snarare än att som i Lady Vengeance blandas. Vilket gör att det blir lite tydligare att de inte alla är lika bra. Om konflikten mellan en vampyr som omfamnar vampyrskapet och hjälten, en katolsk präst[...]som har en mer asketisk syn på sin nya roll."

BLM - en silverantologi

Det första numret av Bonniers litterära magasin kom ut 1932. Jag har inte läst några nummer från tidskriftens första decennier. Men jag har ett urval som gavs ut när BLM firade 25-årsjubileum.

Den har en viss betoning på de tidiga numrena. Och på författare som gjorde sin debut i tidningen. Bland de utländska såna som först presenterades på svenska där.
Den inledande novellen är "En ros för Emily" av en William Faulkner. Här kommenteras att det torde ha varit författarens Sverigedebut. Och att översättaren i samma nummer hade en längre essay om Faulkner. Översättaren var, naturligtvis, Artur Lundkvist.
Andra i BLM sverigedebuterande författare här är Franz Kafka och J. D. Salinger.

Bland de svenska bidragen finns en del som med tiden blivit mindre namnkunniga. Walter Ljungkvist, Shirley Ann Grau och Margit Abenius. Den senare har en rätt roande essä med i boken. Och här finns förutom noveller också essäer och dikter.
Bland dikterna finns tre av Erik Blomberg som senare skulla komma med i hans sista diktsamling Nattens ögon. Intressant för Blombergfansen (jag) är att två av dikterna är i lite annorlunda versioner än i de i diktsamlingen.

Enligt en kommentar är Vilhelm Mobergs bidrag "En bibliotekarie" inte utgiven i bokform på något annat håll. Men det kan ju ha ändrat sej sen dess.
Arne Sand-novellen "Porslinsgubben och Urmänniskan" tror jag inte fanns med i novellurvalet med Sand som kom på 90-talet. Men jag kan ha fel. Det är i vilket fall en bra novell.

Jag har inte läst riktigt hela antologin. Det är 500 sidor med bidrag av författare som Agnes von Krusenstjerna, Herman Hesse och T. S. Eliot (den med komma och gå och michelangelo). Och Sara Lidman och Ivar-Lo och Arnulf Överland och många till.
I förordet skriver de två redaktörerna att ett framtida redaktörsteam kanske kommer att sätta samman en guldantologi. Det gjordes så vitt jag vet ingen sådan.

En silverantologi, red. Georg Svensson och Åke Runnquist bör inte vara så svår att få tag på.

Citerat från veckans läsning

"Men jag har mycket svårt att föreställa mig flera hundra personer tillsammans. Hur är det möjligt att skilja dem åt?"
ur Efter floden av P. C. Jersild

"Hennes hår var längre, såg mörkare ut, inte lika blonderat, som att färgen gått ur det. Hon såg äldre ut, mer uttalad i anletsdragen, mer skarpskuren och liksom sliten och trött. Det var inte riktigt samma person, men det var samma person; personnumret var detsamma. Jag läste personnumret igen."
ur Spådom av Magnus Dahlström

Åtta länkar en lördag

Hooded Utilitarians topplista med tecknade serier länkade jag till förra veckan. Nu har de börjat publicera varje medverkandes egen lista, vilket alltid är roligare. I alfabetisk ordning:
A - Bo(med bland andra Max Andersson, som har ett par svenska och en finlandssvensk serie på sitt bidrag) Br - C, D - E, F - G, H - K

Joe McCulloch om "Minnie’s 3rd Love" av Phoebe Gloeckner
McCullochs lista har inte kommit med än. Innan sin genomgång av de tecknade serier som kommer ut i veckan skriver han om en tolv sidor lång serie av Gloeckner från 1994

Abstrakt försvar för indiska maoister
"Magnus Eriksson i SvD om Röd stjärna över Indien av Jan Myrdal: "För trots konkretionen i Myrdals debattinlägg och böcker kan han också vara försåtligt undanglidande. Jag tror mig ha läst det mesta han skrivit om Faurisson, men jag vet inte vad han egentligen påstod. Men trots det undanglidande är analysen och redovisningen av materialet styrkan i Myrdals texter."

Olagligt äventyr i rött
Pierre Gilly i Kristianstadbladet om Röd stjärna över Indien: "'Röd stjärna' hör inte till Myrdals bättre böcker men inte heller till de sämre.[...]Ibland blixtrar det till men jag kan inte låta bli att tänka på vilken bok det hade kunnat bli om även de outbildade gerillasoldater som bar Myrdal på bambubåren hade fått komma mer till tals."

League of extraordinary gentlemen Century 2 - Paint it black

I seriealbumet The League of Extraordinary Gentlemen (2000) av Alan Moore (text) och Kevin O'Neill (bild) så gick några av den viktorianska litteraturens figurer samman i en brottsbekämpande grupp. Kapten Nemo, den osynlige mannen från H. G. Wells roman, Mina Murray från Dracula och herrarna Jekyll och Hyde.

Den och dess uppföljare, där gruppen splittras, var rätt roande och eleganta serier.

Dessa två följdes upp med Black Dossier (som jag skrivit om HÄR) och en serie som utspelar sej, i tre fristående album, under 1900-talet. Förra delen av Leauge of Extraordinary Gentlemen. Century handlade om Bertolt Brechts "Sjörövar Jenny" (den har jag skrivit om HÄR). Andra albumet i Century, "1969" eller "Paint it black", har nu kommit ut.

Wells spelade en stor roll i de två första albumen. Och handlingen här är delvis tagen från hans novell "Professor Elveshams efterlämnade papper".

Den refereras nu inte, men det alluderas på väldigt många andra filmer och böcker. llusionerna till viktoriansk litteratur gav en extra krydda åt äventyren i de två första böckerna. Men här har den kryddan använts lite väl mycket. Det är som om Moore har tänkt att om en tesked salt ger mer smak åt maten så måste fyra matskedar salt leda till en ännu bättre måltid.

Det är inte enbart att de flesta referenser går en förbi. De som jag ändå uppfattar känns glädjelösa. Ramhandlingen i Century kretsar kring födseln av en anti-krist. I en scen diskuterar våra hjältar (Mina Murray, Alan Quatermain och Virginia Woolfs Orlando) ett försök att frambringa denne: "He said some poor girl... Rosemary something... was the mother. Luckily the baby died in infancy". På den platta nivån ligger referenserna i albumet - men i de flesta fall är de dessutom obegripliga.

Det är ett lite bättre O'Neill-album än Moore-album. Teckningarna är inte riktigt lika bra som i de första volymerna. Men en del av de mer utflippade sekvenserna (det är ändå 60-talet som skildras) är snygga och väldigt o'neillska. En av dessa scener störs tyvärr av att den ackompanjeras av "Sympathy for the devil".
Fast inte själva sången, utan Moores (usla) omtolkning av texten. Som sjungs inte av Mick Jagger utan av den popsångare som Mick Jagger spelar i filmen Performance. Och nånstans där tappar jag helt tålamodet med berättelsen (och det blir inte bättre när Siouxsie & The Banshees får heta Zuki And The Tawdries och covera Brecht via Moore).

BLM 1/1957

Bonniers litterära magasin var under flera decennier en av Sveriges ledande litteraturtidskrifter. 1957 var dess redaktör Åke Runnquist. Januarinumret 1957 är det första efter att den slagits samman med en annan av Bonniers tidningar- All världens berättare. Vilket gjorde att den hade lite mer noveller än tidigare årgångar.

Så här mer än femtio år efteråt så har delar av innehållit blivit lite torrt och dammigt. Tord Halls artikel "Den kosmiska symfonin" får Harry Martinsons rymdverser om Aniara att framstå som nästan lika tråkiga som de är.
Men det gamla har också sin charm som tidsspegel- en artikel om östeuropeisk litteratur nämner en ny bok av Ilja Ehrenburg: Töväder. En annan artikel är om ungdomslitteratur.

Annars är det artiklar av Karl Vennberg, Bertil Malmberg (som inte är släkt med mej, oavsett vad han påstår) och Arne Sand.

Sands artikel, "Ljugarstridens baksida", handlar om hans egen roman Ljugarstriden, en av mina favoritromaner. Den förklarar en del händelser och allusioner i boken. En del tycker att Ljugarstridens paraleller till och parodier på andra berättelser blir för många. Men när jag först läste boken i 16-årsåldern så kan jag inte ha upptäckt särskilt många av dessa. Och Ljugarstriden fungerade ändå. Vilket är ungefär vad Sand säjer i artikeln (det är Sand som är på bilden överst, han var inte bara en av våra bästa författare utan också en av de snyggaste).

Recensionsdelen är som alltid i äldre BLM rolig att bläddra genom. Birgitta Trotzig om Rut Hillarp, Göran Palm om kvinnliga debutanter (en av dem är Birgitta Stenberg), Gunnar Ekelöf. De sista åren av BLM så minskade de på recensionsdelen - vilket är en anledning till att det inte finns något Bonniers litterära magasin längre.

Detta januarinummer har ett index över 1956 års BLM.
Ingrid på Ingrids boktankar har läst om en massa BLM från 50-talet på senare tiden. Hon har nått fram till år 1956 .

Fransk filmvecka på svensk television starring Isabelle Huppert

På måndag börjar SVTs årliga franska filmvecka. Temat det här året är att Isabelle Huppert har huvudrollen i alla filmerna. Vilket kanske inte är det mest kreativa av teman (jag gillade det året när de visade en gammal och en ny film av tre regissörer). Men det är ändå en viss bredd på filmerna.

Spetskypplerskan
Den äldsta filmen. Från 1976. Regisserad av Claude Goretta. Som var en schweizisk regissör som också gjorde filmer i Frankrike. En kärlekshistoria. Visas måndag kväll.

Pianisten
En av Hupperts mest kända filmer. Bygger på en roman av den österrikiska författaren Elfriede Jelinek och är regisserad av den österrikiske regissören Michael Haneke. Den första Haneke-filmen som bygger på en roman och inte någon av mina favoriter. Jelinek och Haneke krockar. Tisdagkväll.

Jag och min syster
Alexandra Leclère-film från 2004. Som många franska filmer om familj och sånt. På onsdagen

Maktens rus
En av de sista filmer Claude Chabrol gjorde. Torsdag, då.

White Material
Film av Claire Denis om en vit plantageägare i ett afrikanskt land härjat av inbördeskrig. Det här är en riktigt bra film. Kanske lite långsam för en lördagkväll.

Filmerna visas på TV 2. White material 22.20. De andra fyra går 22.45. Det är lite dålig stil att de alltid visar kvalitetsfilm så pass sent.
I år är det fem filmer. Jag har för mej att de brukar visa sex stycken. Kanske har de i smyg börjat skära ner på den franska filmveckan.

(uppdatering den 12:e augusti: Isabelle Huppert har nu strax innan filmveckan ska starta fått ett Life time achievement award av Stockholm Film Festival

Stig Larsson, Artiklar 1975-2004 och Jan Myrdal, Medvetandet gör oss ansvariga - två urval texter

Jag har läst två urval texter som jag hade tänkt läsa när de kom för en fem år sen. Eller jag har lite kvar av Stig Larssons Artiklar 1975-2004. Och merparten av Jan Myrdals Medvetandet gör oss ansvariga. Valda texter 1957-2007 har jag redan i andra textsamlingar.

Jag skrev om urvalet i Myrdal-boken när jag skrev om Skriftställning-serien (att boken skulle vara en Skriftställning 20 som jag skriver där står emellertid inte någonstans på eller i den). Jag var inte nöjd.

Redaktörerna Kalle Holmqvist och Anders Roth hade naturligtvis en omöjlig uppgift. Och att säja att man, säj, borde ha valt "Skolexempel II" istället för "Håll arbetarklassen dum!" är det ingen större mening med (jag skulle ha valt "Skolexempel II").

Men inriktningen på den strikt politiske Myrdal får honom att framstå som en enklare, mindre sammansatt och intressant författare än han egentligen är. Och tyngdpunkten ligger alltför mycket på det senare skriftställarskapet. Boken är kronologiskt indelad i decennier. Det är bara sex artiklar från 60-talet. 17 från 90-talet.

De flesta av de texter jag läser om nu är ändå bra. Som den tidiga "Kakan som liket bakat" som känns ännu mer aktuell idag efter upproret i Egypten än när urvalet först kom ut. Här och på flera andra ställen saknar man dock noter. De flesta av 1958 års läsare bör ha förstått titeln men referensen går nog mången nutida läsare förbi (det är från en historia av Albert Engström).

Som ett komplement till Söndagsmorgon och de fyra första Skriftställning skulle boken kanske kunna fungera. Men jag har svårt att se någon söka upp dessa volymer efter att ha läst Medvetandet gör oss ansvariga.

Nåväl, det var för de nyare texterna jag lånade boken. Det är ändå nära hundra sidor jag inte hade läst sen innan. Det är många tal - ut ur EU och mot USAs krig i Afghanistan. Dessa, liksom flera andra debattinlägg, hänvisar till händelser under andra världskriget. En handlar istället om första världskriget (gotta keep them guessing).

Bättre tycker jag om artiklar som "Till fettpärlans försvar", om att vara överviktig och en text om skolan och kanon, "Överhetens kanon och vår" ("På alla kultursidor - och därtill i radio och tv - diskuterades i detta land kanon sommaren 2006. En kánon med tonvikt på a. En litterär sådan för skolbruk. Det ordet har använts när det gäller texter för att beteckna en fastställd samling heliga skrifter i den kristna kyrkan. Med betoningen på o - kanón - står ordet för större tunga vapen med långa eldrör som skjuter projektiler. Detta ordval bidrog till att göra debatten obegriplig för 90 procent av de möjliga läsarna. Vilket var meningen.")
En jämförelse mellan Kina och Östtyskland är intressant och jag gillade förordet till Maos lilla röda - ett annat urval texter.

Flera av texterna i Larssons Artiklar 1975-2004 har jag också läst förut, men då jag inte haft de i bokform så är det ofta flera år sen jag läste de sist. De jag läst, som BLM-artiklarna tycker jag håller bra. Boken har en fördel framför Myrdal-samlingen att den innehåller de flesta artiklar Larsson publicerat (så vitt jag förstår). Och därmed kan ha med fler sidor av hans skrivande.
Många av texterna är alldeles lysande, som en recension av Tua Forsströms diktsamling Marianergraven, eller en essä om Pier Paolo Pasolinis text "Filmpoesi".

Också när Larsson ibland skriver om sånt jag inte känner till, mest i konstartiklarna (jag kan inte lika mycket om konst som om film och litteratur) så har jag inget problem att följa med, Larsson är en, kanske lite oväntat, rätt så pedagogisk skriftställare.

Eller snarare så blir han. De tidigaste Kris-texterna har en lite tungfotad rörig stil. Men efter hand växer ett klarare språk fram. Som både finns i de mer krävande artiklarna och de lättare krönikorna. Där Larsson liksom prövar sej fram, en frågande stil. Under mer än trehundra sidor riskerar den här tonen att kännas lite falsk. Ingen går ju omkring och är eftertänksam hela tiden.

I två texter om Willy Kyrklund (där han nämner Myrdal, för att nu lite knyta samman inläggets två delar - "Myrdal och några andra kan skriva idag, de flesta gör sig bara till" (1988)) att det kan vara ett problem när en författares stil är speciell, att uttrycken signalerar ens namn mer än det man menar. I några av de sena artiklarna, som de om tv-serien Robinson och namnen på Magnumglassarna är det, även om de är välskrivna, som om det inte är så mycket bakom den eftertänksamma stilen. Medan en text från samma tid om frimärkssamlande är intressantare.

Den anknyter till ett tema som går genom en stor mängd av artiklarna. Att kvalité är något konkret, något direkt igenkännbart. Detta att en del filmer och en del böcker helt enkelt är bättre än andra går som en röd tråd genom boken. Men på lite olika sätt genom åren. Bäst uttrycks den egentligen i efterordet: "Alla som har ögon att se med har alltid sett vad som är bra".

Jag är inte helt övertygad om det.
Vad jag är säker på är att dessa artiklar, liksom Myrdals Skriftställning-volymer, är bra.

Anno Dracula

Anno Dracula av Kim Newman, som nu kommit i nyutgåva, utspelar sej i England 1888. Ett England styrt av prinsgemål Dracula som, efter att han med största lätthet besegrat Van Helsing och hans anhang, gjort drottning Victoria till vampyr och tagit henne som maka.
Vampyrerna lever öppet i samhället och för att kunna göra karriär är det många som låter sej omvandlas, bli nyfödda. Men i London går någon runt och dödar prostituerade vampyrer. Tidningarna kallar honom Jack Uppskäraren.

Mördarens identitet får vi reda på redan i första kapitlet. Det är en av personerna i Bram Stokers Dracula.
Anno Dracula utgår från Stokers roman men också flera andra vampyrberättelser och annan äldre populärlitteratur. Sherlock Holmes sitter inspärrad i ett läger, men hans bror spelar en roll i handlingen. Också vampyrer från filmens värld finns med i boken, som Blackula och greve Orlock (från Nosferatu).

Det är en roande roman men med en del brister. Som de två rätt ointressanta hjältarna - en typisk 90-talsvampyrinna och en rakryggad fauxviktoriansk gentleman. I början tycker jag att också att Newmans språk här känns lite platt, nedtonat. Men han varierar tonen mellan kapitlen. Och några avsnitt, som premiärminister Ruthvens nedlåtande uppräkning av andra vampyrer, har en munter energi.

Det ständiga refererandet till andra historier och de många cameoana kan nog gå en del läsare på nerverna. Men när doktor Moreau och doktor Jekyll i ett kapitel diskuterar fallet med Jack Uppskäraren och vampyrers fysiologi så ger det en tyngd åt texten och romanens teman. Även om den till en del är lånad. Det blir helt enkelt lite mer intressant än om det hade varit två för romanen nyuppdiktade figurer.

Flera av Doktor Jekylls repliker är tagna direkt från R. L. Stevensons klassiska kortroman. Newman har också skrivit en långnovell, "A Drug on the Market", där Jekylls Hydemedicin börjar säljas till allmänheten. Newman har lite specialiserat sej på den här sortens historier, för att uttrycka sej snällt.

Det är en sorts litteratur som kan låta som om det bara vore en något mer sofistikerad variant på Pride and Prejudice and Zombies och såna böcker.
Men Anno Dracula har mer substans. Romanen handlar mer om England år 1992 än om år 1888. Och så om skräcklitteraturen själv.

I boken är Draculas blodslinje sjuk (något som är svårt att inte läsa som en kommentar till vampyrgenren) när de han gjort till vampyrer försöker sej på transformationer så fastnar de ofta halvvägs. Dracula själv visar sej förutom i en prolog inte förrän i sista kapitlet.
Men hans inflytande, hans skugga vilar över resten av boken, resten av genren

Gonna find my baby

Gun Club - "Gonna find my baby":

Gun Club var ett punkbluesband lett av Jeffrey Lee Pierce (som Joakim Thåström gjort en låt om). Kid Congo Powers var med i bandet under en period.
"Gonna find my baby" är en demoinspelning från innan gruppens första skiva. Den finns utgiven på dubbel-cdn Da blood done signed my name. Där ena sidan är tidiga liveinspelningar. Och andra sidan då demoinspelningar från åren 1980-81.
Delar av dessa har tidigare getts ut på Gun Club-samlingen Early warning.
Det är mest covers av gamla traditionella låtar.
Dessa tidiga inspelningar vinner i energi på vad de förlorar i inspelningskvalité och rena toner.

Inlägg nummer 2000 (give or take) - Butter tar ordets historia berättad i tjugo länkar

Det här är, enligt Blogger, mitt tvåtusende inlägg (nu är det inte riktigt det - men jag orkar inte räkna dem, det är lite samma sak som att det nog inte är 2011 år sen Jesusbarnet först såg solens ljus).
Nedan, en procent (ungefär)av Butter tar ordet:

butter är butter
På den första versionen av Butter tar ordet. Som var en hemsida och inte en blogg. Tyvärr är bara den sista rätt meningslösa uppdateringen sparad. Sidan illustrerades av The Blob-affischen ovan.

Instörtande banjo
Butter tar ordet 2.0 hade en trög start. Det här var det tjugofemte inlägget. Efter ungefär ett år. Om en kanske oväntad Blixa Bargeld/Pete Seeger-connection.

Seldom Scene kickar i gång Kicking Against The Pricks-veckan
Den första temaveckan här var om Nick Cave & The Bad Seeds coveralbum Kicking Against The Pricks och originalversionerna av låtarna på den.

Scott Pilgrim
Om Bryan Lee O'Malleys seriealbum. Som sen blev film.

10 bra norska romaner
Den första av flera nationaldagsrelaterade listor här.

Clannad 2
Det var tänkt att det skulle bli en hel serie med inlägg om klassiska album. Men det har inte blivit så många. Om den gaeliska gruppen Clannads andra platta.

Hur författare får sina uppslag och vad det har att göra med en liten dam i Duluth

Är det dags att avskaffa nobelpriset i litteratur?
Inlägg som ledde till beslutet att 2016 års nobelpris blir det sista.

Romansens själ av Ezra Pound
Om en av Ezra Pounds första böcker. Bokens förläggare Bo Cavefors skrev tidigare i år i en kommentar till inlägget "...som gammal förläggare till den ännu äldre pound kan man (jag) inte annat än glädjas åt denna senkomna, välformulerade och kloka recension..."

Week of the Triffids - sammanfattning
Sammanfattning med länkar av en temavecka om John Wyndhams roman Triffidernas uppror och den australiensiska rockgruppen The Triffids.

Väggen av Marlen Haushofer
Folk brukar på såna här jubileum skriva om hur bloggandet ändrat deras liv och sånt. Det vet jag inte riktigt om det har. Men jag tror inte jag hade läst om Haushofers roman om jag inte trott att den varit värd ett inlägg. Så det är väl alltid nåt.

Big fucking dragon
Om några drakberättelser av Lucius Shephard.

10 bra italienska böcker
Från början var nationaldagsboklistorna enbart menade att vara om de nordiska länderna. Men de spred sej. Den här listan blev rätt bra.

There's nothing like telling tales - Warren Ellis och John Constantine

Om jag fått omvandla alfabetet...
En och annan dikt och kortare berättelse som jag skrivit själv har jag haft här. Den här verkade folk gilla trots den klumpiga titeln.

10 bra tyska filmer
Boklistorna följdes upp med filmlistor (som följdes upp med skivlistor)

Att läsa prosa
Ibland försöker jag att vara rolig.

Chivas Regal
I början av det här året så startade jag temat 365 böcker. Där jag tänkte skriva lite kort om en bok om dagen. Det har väl lite kommit av sej. Den här uttömmande analysen av Bruno K. Öijers första och, hittills, enda roman tillhör den kategorin.

Tomas Tranströmers tio bästa dikter
Till Tomas Tranströmers 80-årsdag. Det här är utan konkurrens det mest besökta av det jag skrivit i år. Hade jag vetat det så hade jag kanske lagt ner lite mer arbete på texten.

Let's go to Zanzibar
En trogen läsare kommenterade att den här om Honey is cool och Joakim Pirinen och Tanzania kunde vara mitt bästa inlägg ever. En tvetydig komplimang.